Annons:
Etikettpsykisk-ohälsa
Läst 1048 ggr
abk1991
2015-12-27 02:13

Värt att leva?

Hejsan! Jag är 14 år gammal. Jag går alltså i 8an vilket sägs vara den jobbigaste årskursen, vilket jag absolut kan hålla med om. Jag har social fobi, panikångest, IBS, anorexia och liten grad av adhd, allt detta gör de redan jobbigaste skolåret ännu jobbigare, utöver detta har jag även en fruktansvärd mens, min mensvärk börjar redan innan mensen, varar under mensen och fortsätter ett bra tag efter mensen, den är ofta så illa att jag ej kan ta mig upp ur sängen pga smärta och därav får stanna hemma från skolan ofta. Pga min IBS så kan jag enbart äta kokta grönsaker och dessutom i en mkt liten mängd. Och denna lilla mängd grönsaker kräks jag upp innan skolan pga nervositet för alla muntliga situationer jag kan tänkas stöta på, jag vaknar minst tre ggr per natt av panikångest attacker där det känns som jag håller på att dö. Min enda riktiga vän dog av hjärntumör den 20 december detta året. Min mamma fick en hjärtattack och dog 21 januari också i år. Den enda kurator jag någonsin fått förtroende för flyttade till andra sidan jorden och lämnade mig ensam med min alkoholist till pappa. Trots alla mina problem förväntas jag prestera bra i skolan, med jordens mest idiotiska betygssystem där jag bedöms utefter mitt sämsta, det spelar ingen roll hur bra jag presterar i de skriftliga delarna, min sociala fobi kommer ändå dra ner mitt betyg till ett E i vartenda jävla ämne bara för att jag inte klarar av att stå inför 29 elever och prata. Varje dag matas jag av bilder och text på hur jag ska se ut, hur jag ska bete mig, vad jag ska tycka om osv osv. Alla dessa oskrivna regler som jag som tjej måste följa för att inte bli utfryst eller mobbad av alla i min omgivning. Allt känns bara så fruktansvärt meningslöst och jag vill faktiskt inte leva längre…jag mår skitdåligt psykiskt och fysiskt, jag kan inte längre vara den där positiva och glada tjejen hur gärna jag än vill, jag pallar inte.

Annons:
[hugo2006]
2015-12-27 02:31
#1

Kanske inte är vad du behöver men skickar iaf ett <3

Jag går igenom en tuffare period i mitt liv än jag någonsin trodde "fanns".

Kan bara säga att, vet inte om det hjälper, men du är inte ensam.

Kämpa, kämpa även om det knappt går att andas…

Stora varma kramar. (skulle vilja kunna göra mer)

VildaVittra
2015-12-27 02:48
#2

Har du fått dina diagnoser från en läkare, så kan du be denne om intyg på att du inte ska behöva göra redovisningar inför klassen. 

Angående dina problem att få i dig mat, så rekommenderar jag dig om att be om en remiss till en dietist, för du måste få i dig mer även om det skulle bara vara näringsdrycker. 

Du skulle utredas för endometrios, då får man svåra menser. 

"Varje dag matas jag av bilder och text på hur jag ska se ut, hur jag ska bete mig, vad jag ska tycka om osv osv. Alla dessa oskrivna regler som jag som tjej måste följa för att inte bli utfryst eller mobbad av alla i min omgivning."

Äsch, strunta i det. Jag lever mitt liv precis som jag själv vill och inte som andra anser att jag ska leva. Jag ångrar inget, utan ser misstag som lärdomar. 🙂

Och berätta för din pappa hur hans drickande påverkar ditt mående, du kan ju exempelvis visa honom den här tråden.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

komigentammie
2015-12-27 03:06
#3

Livet är alltid värt att leva. Efter regn kommer solsken. 
Håll ut, håll huvudet högt & älska dig själv.

Hundar, råttor, katter, bodyart, shopping, veggiemat. Skrattar

[Älskamig]
2016-01-29 13:41
#4

Lilla vännen ❤️ Det gör ont i hjärtat av att läsa och höra om hur du mår, då inget barn ska behöva må så dåligt. ❤️

Det första jag tänker att du kan göra är att uppsöka en läkare. Dels för att få ett intyg att du slipper redovisningar och liknande, dels för att få hjälp angående din mens. Du ska inte behöva ha så ont, det finns liksom hjälp! 😊

Jag tycker att du ska ta kontakt med socialen om du mår dåligt över din pappas beteende. Under min uppväxt hade jag problem med min mammas beteende, men jag vågade aldrig ta hjälp, vilket jag nu som vuxen ångrar väldigt mycket. ❤️Jag rekommenderar att du gör det, och samtidigt försöker kontakta en kurator/psykolog.

Om du vill finns jag här och du kan PMa mig om du vill ha någon att prata med och få hjälp av. Jag hjälper dig gärna!

Upp till toppen
Annons: