Annons:
Etikettpsykisk-ohälsa
Läst 1087 ggr
enbär
2016-02-09 15:37

Hur bemöter jag

Min bästa vän  har gått in i väggen.

Vi träffades på jobbet. Klickade på en gång, och jag kände det som att det var henne jag hade saknat i hela mitt liv. Vi har haft oerhört roligt ihop.

Undan för undan la jag märke till att hon hade, vad jag ansåg, ovanligt många fobier och "issues"; saker som hon inte klarar av, vågar eller vill göra. Hon kunde ringa mig gråtandes i ångest. Ångest över något som hänt, eller något någon sagt. Ångest för att hon inte kan sova. Ångest för att hon är ensam. Ångest för att hon tror hon fått en allergichock. En ständig rädsla och oro hon inte kunde bli kvitt.

Idag är hon sjukskriven. Strax innan hon blev sjukskriven såg hon bara negativitet runt omkring sig. Hon såg det som att alla var emot henne, pratade skit om henne och dömde henne bakom hennes rygg. Hon sa att hon alltid hade  ångest innan jobbet. Ibland så mycket att hon inte kom. Hon sjukanmälde sig ofta.

Här var det en massa runt om som hände. Till slut blev hon sjukskriven och har varit det nu sedan 3-4 månader tillbaka. 

I början var det bara för två veckor. Där hade vi samtidigt en dispyt. Jag var hård och ärlig av oro. Medan hon var lättad och glad över att ha blivit sjukskriven. Vi drog inte jämt, då jag ställde krav på att hon borde ta vara på de här två veckorna till att söka ordentlig hjälp. Medan hon i förnekelse menade på att de här två veckornas vila skulle göra susen.

Här drog hon sig ifrån mig. Mig och alla andra. Hon isolerade sig. Är fortfarande isolerad. Hon har träffat läkare. Blivit medicinerad. Nu väntar hon på att förhoppningsvis få en remiss till en psykolog. Det verkar går framåt. Sakta men säkert. 

Vi har kommit över vår dispyt sen länge nu, även om vår vänskap inte är densamma. Jag förstår att det inte är på grund av dispyten, utan av hennes mående.  Min undran är hur jag ska fortsätta bemöta henne och finnas där.

Som det ser ut just nu har vi sporadisk kontakt, då vi pratar om vardagliga saker. Ingenting om hennes mående när hon inte själv för det på tal.

Annons:
SannaNolte
2016-02-11 11:23
#1

Jag själv har varit i din kompis situation , sjukskriven och isolerade mig från allt och alla … Jag orkade helt enkelt inte med det , jag orkade knappt med mig själv , så hur skulle jag kunna orka med andra? Jag förstår att det kan vara frustrerande för dig , men allt tar sin tid. Jag tycker att det sättet du bemöter henne är helt fantastiskt! 👍 Inga krav , inget tjat om mående , inget skäll utan kravlösa samtal . Det tycker jag låter jättebra för hon har säkert redan så mycket krav på sig själv så det svämmar över. Du verkar vara en klok och insiktsfull människa så djupt inne i dig vet du att du gör rätt . ☀️ Kram  ☀️

Medis på Socialt stöd iFokus . ☀️

Upp till toppen
Annons: