Annons:
Etikettjobbiga-känslor
Läst 898 ggr
Anonym
Anonym
2016-03-08 20:00

ogillad av nästan alla i skolan?

Hej!

Det känns som om nästan alla i skolan ogillar mig. Folk kollar äcklat på mig, från klassen jag går i och andra klasser. När vi har grupparbeten vill inte ens folk prata med mig. Har selektiv mutism och lättare social fobi, så vet inte om det kan bero på att jag är tillbaka dragen, men den kan ju ändå försöka få mig att vara med i gruppen. Hade grupparbete senast förra veckan i kemi. Skulle göra en labb med två tjejer och det kändes direkt att det inte ville ha med mig i gruppen, dom försökte diskutera med mig och jag försökte prata. Gick helt okej, men klarade inte en timme till av det så jag gjorde annat då. Arbetade med dom idag igen, idag tittade dom bara irriterat och äcklat på mig och undvek mig sen, dom pratade inte med mig och jag hade ingen aning om vart dom var i arbetet eller vad vi skulle göra. Så är man ju ljud och ljuskänslig, och det blev väldigt stimmigt och vi skulle elda magnesium så det blev en väldigt stark ljuspunkt lite här och var i klassrummet. Så det slutade med att jag gick undan denna gången med, med ett hjärta som slog som i 120 och svaga ben. Hade förmodligen fått panik, vilket jag får rätt ofta när det blir för mycket folk. Mår redan dåligt, är deprimerad, har ångest och självskadebeteende jag försöker ta mig ur, när man redan känner sig värdelös och och i vägen för att jag är jag och för min reumatiska sjukdom så blir det inte bättre av att folk inte vill ha med mig att göra. Tycker ju redan att det är jobbigt att umgås med människor och känner mig utanför.

Det är 5 stycken på skolan som umgås med mig, 2 av dom brukar jag umgås med på rasterna. Dom gör verkligen min dag bättre. Men när dom är sjuka eller så är jag helt ensam.

Orkar snart inte med skolan, av psykisk och fysisk ohälsa + det här med att jag blir ignorerad och rädslan av att bli mobbad igen.

Annons:
Sery
2016-03-08 20:23
#1

Men kära nån, jag lider med dig verkligen! Är det känt av lärare, personal etc att du har dessa problem? Tänker om de kan hjälpa dig på något vis, specialstöd etc.

Anonym
Anonym
2016-03-09 14:38
#2

#1 Dom vet att jag är sjuk, min mentor vet att jag mår dåligt, men ingen vet att jag har sådana problem med att göra grupparbeten. Det blir ännu värre när det blir för mycket ljud :/

-------------

Senast idag så skulle vi göra en labb igen och jag fick ångest direkt. De två som jag var med i gruppen började prata med mig och jag pratade lite med dom, men sen pratade dom bara med varandra och börja mixtra med grejer, jag visste inte ett dugg vad jag skulle göra, dom bara körde sitt, dom sa inte till mig att jag kunde hämta de och de, eller göra de och de heller när jag inte visste vad jag skulle göra. Så frågar en tjej om jag är delaktig i gruppen, då säger ena personen att jag inte hjälpt till något alls. Sen fick jag skit för det från en i en annan grupp pga det. Svårt att veta när de andra bara kör på och för att jag ska kunna arbeta så måste jag planera noga innan jag börjar annars så blir allt bara skit, men de flesta som jag hamnar i grupp med bara kör sitt race och skiter i mig.

Så det gick från att vara ganska pigg och lite glad i alla fall idag till att nästan slå i botten och sitta med gråten i halsen resten av lektionen som var cirka 30 minuter.  :/  Där var ju resten av dagen förstörd också. Tänkte gå ut idag med, men jag vet att lärarna följer efter mig och frågar varför jag gick osv, och det orkade jag inte med.

Vet f*nimej inte om jag orkar gå till skolan imorgon 😕

Sery
2016-03-09 17:13
#3

Tycker du ska berätta även om detta med grupparbete. De kanske inte kan låta dig slippa men kanske kan de lite snyggt göra någon form av indelning i grupperna av vem som ska göra vad? Fråga vetja. :)

Jag har med svårt att jobba i grupp, kan bli extremt stressande. Som tur är det några år sedan jag behövde göra det. :)

Anonym
Anonym
2016-03-09 17:17
#4

#3  Kanske borde samla mod till att berätta det, är ju liksom utanför och ignorerad annars också, så det är inte så konstigt att dom struntar i mig när vi har grupparbeten också.

Sindri
2016-03-21 00:36
#5

Jag tänker att öppenhet alltid borde vara bättre. Om någon är fysiskt handikappad så syns det ju nästan alltid och andra tar hänsyn och är medkännande.

Förstår att det kan vara väldigt svårt att själv prata om sina sociala handikapp som inte syns lika lätt och som kan vara svåra att förstå för andra. Men kanske du kan få hjälp att formulera dig av den som givit sig diagnosen. Kanske din mentor kan hjälpa dig att sätta igång ett samtal om hur man kan vara handikappad på olika sätt.

Eller bara ställ dig upp och säga att du har tankar och känslor som andra, du har inget emot dina klasskamrater, du vill gärna vara med, du vill gärna göra din del i grupparbeten, men……..

Kanske ni nån gång i nåt ämne kunde göra grupparbete om olika sociala och/eller neuropsykiatriska diagnoser. Det skulle vara nyttigt för alla. Och det är viktigt att dina klasskamrater inte tror att du är nonchalant eller lat, eller skiter i skolan, bara för att du inte riktigt kan ta in allt och fungera som de gör.

Jag tror absolut att de kan förstå, men det är svårt när de inte ens vet att det finns något att förstå.

Upp till toppen
Annons: