Annons:
Etikettjobbiga-känslor
Läst 1140 ggr
Sparklingponi
2016-03-20 13:24

Otur i livet, mobbning cancer mm

Hej! Känner bara att jag behöver skriva av mig lite och få pepp. Jag känner att jag har haft sån himla otur det senaste, tänkte ta allt från början. Och jag tänker vara öppen och ärlig och rakt på sak så om ni inte vill läsa hemska saker så sluta läs nu! Blev mobbad från 6 års ålder upp till första dagen på gymnasiet. När jag gick på högstadiet blev jag våldtagen första gången när jag fyllt 15 av en kille som var vän med en jag kände. Vi skulle bara ses men det slutade med att han tvingade mig till massa saker jag inte ville göra. Det sätter såklart djupa sår med mobbning och våldtäkter.. När jag började gymnasiet hade jag åtminstone vänner, men blev "utsatt" av elaka partners istället som antagligen var en effekt av min dåliga självkänsla. Först var jag tillsammans med en två tre år äldre kille, han var trevlig och charmig i början men sen började den mentala nedbrytningen. Jag gjorde sånt som att laga mat åt honom, städa diska, bädda och allt eftersom att han vägrade. Jag bodde då i en studentlägenhet för att plugga gymnasiet år ett. Det fortsatte med att han hade sex med mig precis när han ville, utan att jag hade lust och även om jag sa nej och inte ville. Det finns tillfällen då han bar upp mig ur tv-soffan när jag hade filmkväll med mina vänner, och bar in mig i sovrummet. Tillslut hade jag blödande sår i underlivet som konstaterades hos ungdomsmottagning. Det dom sa då var att jag skulle säga till honom att jag inte fick ha sex mer för läkaren så att jag skulle slippa. Det resulterade i att jag tvingades använda händer och andra delar av kroppen för att få honom tillfredsställd. Han kunde bli mycket arg. Och när han kände sig klar så stack han därifrån för att dricka öl med sina vänner i samma stad. Tillslut gjorde han mig gravid precis när jag skulle fylla 17-18 nånting och han var jättearg på mig och sa att barnet såklart skulle tas bort. Ni som varit gravida vet hur man får känslor för sitt barn även om det bara hade gått 9 veckor. Vid aborttillfället så började jag gråta och sjuksköterskan sa att jag inte var redo. Min partner blev såklart fly förbannad på mig. Aborten utfördes en vecka senare. Jag lyckades med en väns stöd dumpa honom efter kanske ett år. Träffade efter det många olika killar som alla utnyttjade mig på olika sätt. Efter gymnasiet bodde jag kvar för att jobba och en kväll satt jag utanför lägenheten när en man gick förbi. Han gick fram till mig och ville ha mina pengar. Jag hade inga så han slog mig i ansiktet, skickade sin hund på mig och tog min mobiltelefon. Han hann därifrån innan polisen kom och jag var kvar i chock. Blödde i ansiktet. Fallet lades ner för man kunde inte hitta mannen. Kort efter det fick jag beskedet att jag hade cancer, 21 år gammal och helvetet började. Gick igenom både cellgifter och strålbehandlingar mellan juni och februari året därpå. Nu är jag "frisk" men går på återbesök var tredje månad ungefär. Även om jag är frisk har jag diagnosticerats med depression. Efter cancern träffade jag en tjej som jag nu är tillsammans med, jag flyttade in. Det funkade inte så nu är jag utan bostad. Flyttade 50 mil för den här tjejen och nu vill hon att jag flyttar ut. ångrar att jag flyttade över huvud taget. När ska jag få lite lugn och ro i mitt liv? Jag orkar inte detta mer! Tack för att jag fick skriva av mig här hos er, hoppas detta inlägg är okej och tack till er som orkat läsa ända hit!

Annons:
Sindri
2016-03-21 23:26
#1

Det gör ont att läsa din berättelse. Människor skall inte behöva ha det så jobbigt.

Och sedan drabbas av sjukdom dessutom. Det är svårt att veta hur man skall peppa dig, på ett sätt som funkar för dig.

Nu har du lite praktiska saker att ta itu med som att bestämma var du skall bo, hitta boende och jobb/börja studera.

Att ha blivit mobbad som barn är en tung last att bära. Du behöver inte glömma det, men du måste också se framåt och gå vidare, och lära dig att du är värd mycket mer än vad det känns som. Dålig självkänsla leder ofta till att man känner sig vilsen och lätt blir fäst vid en annan människa och beroende av dens uppskattning och bekräftelse. Då blir man också väldigt sårbar.

Det blir sällan bra att bli så beroende av någon annan. Därför är det viktigt att lära sig tycka om sig själv. Att verkligen gilla att umgås med sig själv, hitta på roliga saker och skämma bort sig själv.
Jag hoppas verkligen du går och träffar något proffs som kan hjälpa dig att hitta din inre styrka, det är den som skall hjälpa dig att bli stark och självständig och få ett gott liv.   

En person som utstrålar styrka och livsglädje blir mer intressant för andra människor.

Önskar dig verkligen lycka till och all lycka du kan få.

Sparklingponi
2016-03-24 13:41
#2

Tack så mycket för ditt svar! ❤️

Sindri
2016-03-24 15:56
#3

Jag hoppas verkligen du hittar något sätt att bryta det onda och att hitta din inre styrka. Du kan väl skriva här i tråden och berätta hur det går för dig - eller för den delen om du behöver mer pepp. 😃

Jaguar_
2016-03-24 17:17
#4

Usch vad hemskt. Jag hoppas och önskar dig all lycka i världen från och med nu. ❤️

Don't anthropomorphize animals. They are not human, so don't expect them to express themselves the same way. It's important to respect animals for who they are, rather than assuming they'll communicate on your terms.

Sparklingponi
2016-03-28 01:45
#5

Tack så hemskt mycket! Just nu försöker jag hitta både någonstans att bo och jobba/plugga. ❤️

Corgitok
2016-05-13 20:12
#6

Du är så stark! Lycka verkligen till i framtiden..❤️ Hoppas det går bra i fortsättningen.

Råkade skriva en liten kommentar här uppe, ojdå!

Annons:
Sparklingponi
2016-07-12 13:59
#7

Tack så himla mycket alla 🌈

micki83
2016-07-13 14:53
#8

Jag är inte den bästa på att ge stöd.. men har du nångång funderat på att prova på kampsport? Jag kan tänka mig att det skulle kunna hjälpa dig jätte mycket om du hade styrka och kunskap att försvara dig, även om det aldrig igen behövdes. Bara att veta att du skulle kunna om det behövdes. 

Jag tror att du redan är en väldigt stark person, annars hade du inte stått kvar efter allt det där. Jag önskar dig lycka till och tror att saker och ting bara kan bli bättre.

Sparklingponi
2016-07-14 14:00
#9

#8 Jag tycker att det låter som ett jättebra råd! Har varit nyfiken på kampsport. Jag ska kolla vidare på det! Tack!

Adirfen
2016-07-26 08:00
#10

Har du någon som älskar dig för den du är? Att vara meden sådan person är otroligt läkande. Har du någon som du kan prata med? Att berätta sin historia är bra för att kunna bearbeta den. Kram <3

Upp till toppen
Annons: