Social fobi

Problem med ex-vän

2016-09-22 11:37 #0 av: Anonym

Jag skriver här för att jag vill posta anonymt, och de har tagit bort funktionen i Relationer.

Jag har en ex-vän som jag känt sen vi var 16. Vi är nu i 30-års åldern. Jag är en introvert som inte har behov av att gå på fika med vänner, jag är riktigt nöjd med att ibland gå och se en film eller nu och då gå ut på en öl eller så. Hon är totalt min motsats i detta, hon gillar att umgås med människor.

Hon gifte sig med en svensk (vi är båda från Finland) för 3 år sedan och för 2 år sedan frågade hennes man om jag ville komma och jobba på hans företag. Jag tackade ja och flyttade till Sverige. Där började problemen med ex-vännen.

Hon jobbar litet nu som då på  mannens företag och det första hon gjorde var att säga åt mig hur jag ska rapportera mina timmar.. och därefter följde hon upp att jag gjorde det. Trots att hennes man gett mig annan information. Hon kritiserade också när jag jobbar och hur mycket jag jobbar.. trots att hennes man var nöjd med mitt arbete.

På fritiden när vi umgicks så slutade det med arga email från henne för att jag talat med hennes man  eller att jag inte uppfört mig som hon ville. De sociala regler som jag lärt mig av mina föräldrar gäller inte henne. Hon tex hade sagt att hon skulle komma på min mans födelsedagsfest, och en timme innan meddelade hon att hon inte kommer.. utan att ge en orsak. Hon var sur på sin man och hade beslutat att inte delta.

Efter ett gräl vid nyåret.. hon grälade med sin man och skällde ut mig (i ett mail) för att jag hade varit "fittig" mot henne när jag sade att jag ville att hon ska hålla vad hon lovar trots att hon är arg på sin man.. så plockade jag bort henne som vän på facebook. Jag var trött på hennes non-stop drama som går ut över mig. Detta resulterade i att hon frös ut mig när vi umgicks. Hon och hennes man hälsade på hemma hos mig och min man och hon vägrade se på mig eller tala med mig, fastän hon talade med männen.

Vi åkte på företagsresa i våras där hon deltog.. och jag försökte mitt bästa att låtsas som om inget skett.. men hon fortsatte att vägra se på mig, ens när jag tilltalade henne.

När jag var på en väns baby shower åkte hon på skidresa med sin man och min man.. och under resan så drack de sig fulla och gick enligt mig över gränsen för vad som är ok. Jag tänker inte gå in på detaljerna gällande detta.

Jag vill ha bort henne från mitt liv. Jag mår dåligt av att vara i hennes närhet. Jag känner mig mobbad och hon har noll respekt för mig och mitt liv.

Men.. hennes man är min chef och min vän. Han vill dock att vi alla ska kunna umgås både på jobbet och utanför. Jag vill egentligen inte.. men vad ska jag göra?

Om detta inte får en lösning så ser jag ingen annan utväg än att leta annat arbete.

Hennes man, hon, jag och min man ska åka till Spanien på en konferens i November, och jag har haft panikkänslor gällande resan. Hennes man kommer att vilja att vi gör saker tillsammans under resan och jag tror att hon kommer att behandla mig som luft. Det kanske inte skulle spela någon roll för en annan, men jag vill inte vara i en grupp människor där någon vägrar se på mig när jag talar med de. Då är jag hellre nån annanstans, eller för migsjälv. 

Anmäl
2016-09-22 11:48 #1 av: Calcifer

Jag tycker du ska säga rakt ut till både henne och hennes man att kan hon inte bete sig som folk måste ert förhållande vara enbart professionellt. Varför ska du stå ut med någon som beter sig som en femåring bara för att dennes man är din chef? Ignorera privat, är mitt tips. På jobbet, sure, men privat är det helt och hållet upp till dig vem du ska umgås med.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2016-09-22 12:29 #2 av: Sommarek

Håller med #1, och funkar inte det får du kanske se dig om efter annat. Inte för att du ska behöva flytta på dig egentligen, men ibland är det bättre att offra en principsak för att må bra själv.

Anmäl
2016-09-22 13:03 #3 av: Anonym

Tack #1 och #2. Ett problem som uppstått dock är att min man ber min chef komma på öl hem till oss, eller så ber chefen oss komma ut med honom. Och min chef gillar inte att jag inte vill umgås med hans fru och att jag har portat henne hemma hos oss. Så, de senaste månaderna har det varit så att han är välkommen, hon är inte det och han gillar det inte.. utan vill att jag ska lösa problemen med hans fru.

Jag tror ni har rätt som ni säger att det kanske är bästa att hålla det hela professionellt.

Anmäl
2016-09-22 13:13 #4 av: Sommarek

#3 Då får du, som du också säger, förklara för dem båda två att det inte funkar privat. De måste ju ändå inse vilken underlig sits det sätter dig i, men din chef kan inte heller diktera vem du ska umgås med utanför arbetstid.

Anmäl
2016-09-23 04:19 #5 av: Calcifer

#3 Det är i detta läge faktiskt inte du som ska lösa nåt. Vill din chef att hans fru ska vara välkommen att umgås med dig och din man är det HON som måste ta första stegen, be om ursäkt, och sluta vara elak och otrevlig.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2016-09-23 08:44 #6 av: Anonym

#5 Hon skrev en halv ursäkt i ett mail för helgen då hon och männen åkte på skidsemester. Det stod "jag är ledsen för det som hände. Jag önskar att jag inte hade låtit min man tvinga mig att åka". Min chef säger att jag måste godta ursäkten, att det är det bästa jag kommer att få.

Men hon verkar ju varken vara ledsen för eller förstå hur dåligt jag mått av hennes sätt och attityd mot mig. 

Jag gav efter. (efter att chefen skällt ut mig för att jag inte vill umgås med hans fru). och skrev ett mail till henne, där jag sa att jag är villig att umgås med dem om hon lovar att upprätthålla vissa krav. Sånt som att hon måste tala med mig och se på mig om vi umgås, eller hon hälsar på hemma hos mig. Går hon inte med på mina krav så tänker jag säga åt hennes man att vi inte längre kan ses utanför jobbet.

Anmäl
2016-09-23 08:46 #7 av: Sommarek

#6 Din chef har ingen rätt att skälla ut dig för vem du umgås med eller inte umgås med privat. Den attityden kan han stoppa upp med det samma.

Anmäl
2016-09-23 08:58 #8 av: Anonym

#7 du har rätt. Han var dock inte i chefsrollen när han gjorde det, utan det var utanför jobbet. Vi är vänner privat eller han tycker det i alla fall.. jag är osäker på hur jag känner numer. Jag tycker allting känns jobbigt och skulle hellre ha ett mer professionellt förhållande. 

Anmäl
2016-09-23 09:12 #9 av: Calcifer

#8 Det spelar ingen roll, för han utnyttjar sin roll som din chef när han försöker tvinga dig att umgås med någon du inte vill. Hennes ursäkt var ingen ursäkt överhuvudtaget och jag skulle aldrig godta sånt skitsnack.  Det låter som om både chefen och hans fru manipulerar dig och situationen till sin egna fördel rätt friskt och det är dags att du sätter ner foten för de har ingen rätt att behandla dig som de gör.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2016-09-23 10:55 #10 av: Anonym

#9 jag har inte tänkt på det sådär, du har nog rätt.  Jag har försökt förklara för honom hur jag känner, har sagt att jag mår psykiskt dåligt av det hela.. och att jag därför inte vill ha med henne att göra. Han lyssnar, men i slutänden totalignorerar det jag sagt och kallar mig självisk. Han förstår inte och vill inte försöka förstå min sida.. För honom är det viktigare att vi 4 (jag, min man, han och hans fru) ska kunna umgås och ha det trevligt. 

Tyvärr så är jag självisk. Min mentala hälsa är viktigare för mig än att vara vän med de här människorna.

Han sa.. på fyllan, men jag tror ju att folk säger ärliga saker när de är fulla.. att om jag säger illa om henne så reflekteras det på honom.. att det är som om jag säger det om honom. Och att om jag inte kan umgås med hans fru så kan vi inte vara vänner längre.

Jag stod och tittade på honom när han sa sådär och tänkte för migsjälv, vad tror han  att han har för kort att spela i detta? Det ända han har är jobbet. Vänskapen värderar jag inte högre än migsjälv. Jag måste sätta migsjälv först för att må bra. Hur själviskt det än låter.  Och jobbet... trots att det är välbetalt och de behöver mig... så är jag villig att leta annat om detta blir ett för stort problem.

Anmäl
2016-09-23 11:00 #11 av: Sommarek

#10 Tyvärr så är jag självisk. Min mentala hälsa är viktigare för mig än att vara vän med de här människorna.

Det låter inte själviskt utan helt sunt och normalt.  ;)

Anmäl
2016-09-23 11:44 #12 av: Calcifer

#10 Det är inte själviskt att inte vilja bli tvingad att umgås med någon som behandlar en illa och gör att man mår psykiskt dåligt! Det är mer än rimligt och jag tycker verkligen han låter som en skitstövel om han försöker ge dig dåligt samvete för att du inte vill umgås med hans fru när det är HON som gjort fel och betett sig dåligt.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
- Carrie Fisher, Rest In Peace


Anmäl
2016-09-23 17:11 #13 av: Anonym

#12 han försöker allt som oftast förklara bort hennes beteende med att hon är sådan.. eller att han tycker hon blivit bättre. 

Jag har ju känt henne länge.. längre än de har känt varann och hon har alltid varit litet speciell.. i det avseendet att hon kan vara rätt självisk, gör och säger det hon vill utan att fundera på hur det påverkar andra. Men hon var ändå trevlig.. och jag kunde förbise hennes brister så att säga. Det var inte förrän hon och senare jag flyttade till Sverige som problemen uppstod.

Hon har blivit totalt bortskämd. Hon behöver inte jobba om hon vill, hennes man betalar för resor och annat för dem båda och nu håller de på att bygga hus. Han säger att hon har egen ekonomi, och han låter henne betala för sitt.. men vad han egentligen menar är att hon får bekosta sin häst och sina ridlektioner själv.. för lönen hon får från mannens företag. 

Jag skulle inte ha ett problem med detta om det inte kom till att hon absolut inte uppskattar hur väl ställt hon har det. Hon ställer till gräl och drama för minsta lilla och vill att man ska tycka synd om henne... medan hon inte visar någon som helst eftertanke när det gäller andra människor. Sen om man står på sig och vill att hon ska lägga av, så gör hon sådär.. skäller ut en, anklagar en för att vara fittig, och sen vägrar se på en. Till och med hennes man erkänner att hans fru skapar problem för sigsjälv.. och sen vill beskylla folk omkring sig när folk inte böjer sig för henne.

Anmäl
2016-09-30 10:59 #14 av: Sommarek

#13 Men då vet han ju egentligen vart problemet ligger, och att försöka tvinga dig att umgås med henne är bara översittarmetoder.

Anmäl
2016-09-30 11:40 #15 av: Anonym

Det har nu gått ca 2 veckor sen jag skickade mailet där jag skrev att jag kan umgås med dem om hon går med på mina krav om att visa respekt. Inte ett pip från henne gällande mailet. Mannen berättade att han hade läst det och tyckte det var bra.

Jag kommer att säga till honom att vi inte kan umgås utanför jobbet mer.

Jag känner dock stress inför konferensen i November. Vi 4 kommer att åka.. och chefen kommer säkert att vilja att vi äter middag tillsammans osv... men jag vill verkligen inte äta med dem om hon kommer att behandla mig som luft.

Anmäl
2016-09-30 12:34 #16 av: Sommarek

#15 Vill du inte, så låt helt enkelt bli. Kan chefen inte ta in det tycker jag du ska leta efter ett bättre jobb. Återigen inte för att jag tycker att det är du som har gjort fel och ska behöva flytta på dig, men för att det är svårt att hitta en lösning i en trio där två personer redan har ett förhållande som är djupare än det de har med dig; du kommer alltid att vara både tredje hjulet och tredje prio (har provat det själv, med två chefer som var gifta med varandra. Ingen hit).

Anmäl
2016-11-04 17:15 #17 av: Agafia

Låter helt absurt ! Det är väl ändå inte din chef som bestämmer vem du ska umgås med på fritiden ?
Håll relationen till de två på ett proffesionellt plan , umgås inte privat .
Kan din chef inte respektera det så är det nog dags för dig att tänka på ett annat
Jobb.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.