Annons:
Etikettmissbruk
Läst 6219 ggr
Ravynsfair
2015-05-29 19:22

Alkoholism, att vara medberoende

Att dela sitt liv med någon som har alkoholproblem är inte något enkelt. Idag är det tyvärr väldigt vanligt med människor som har problem med just alkohol. Om någon i familjen är alkoholberoende så blir hela familjen påverkad.

Många gånger innebär livet tillsammans med någon som har alkoholproblem att man själv sakta flyttar sina gränser för vad som faktiskt är möjligt att acceptera. 

Ofta är det de som står närmast som har svårast att inse att den man står så nära är alkoholberoende.

När man lever med någon som är alkoholberoende kan det kännas som att leva i ett kaos där reglerna kan ändras när som helst och hur som helst. 
Det går aldrig att förutsäga vad som kommer att hända nästa dag, kväll eller om en timma. 

I takt med att den som dricker blir allt mer inriktad på sig själv, egoistisk som det så fint heter, tappar intresset för sina närmaste så stänger ofta även resten av familjen in sig i bubblan.
Man sluter sig samman mot omvärlden och slutar kanske umgås med vänner och släktingar.

Som barn till förälder(och anhörig till andra nära släktingar) med alkoholproblem så höll jag mig borta hemifrån och från andra släktingar så mycket som möjligt, gärna till platser där jag kunde glömma det för en stund, vågade inte ta med kompisar hem med rädslan om att hitta pappa "avdäckad" i soffan mitt i veckan eller över huvud taget egentligen.

Känslan över att riskera behöva förklara varför min pappa gjorde så var hemsk.

För hur ska man som barn förklara för sina vänner om varför ens pappa ligger tillsynes livlös i soffan med mängder av ölburkar runtomkring sig samtidigt som snuset rinner ur mungipan och vidare ner på soffa och golv. 

Man kastas mellan känslor av hopp, förtvivlan, ilska och besvikelse. 
En del barn, som min yngre syster, försöker få föräldern att ändra sig genom att vara extra duktiga och snälla. 
Andra kan försöka få uppmärksamhet genom att rymma hemifrån, hota göra sig själva illa eller helt enkelt stänga av, acceptera och inte ”se” problemen.

Som närstående lider man såklart av att se någon man håller kär att förstöra sig själv och sitt liv. 
Försöker man ge råd kan man bli anklagad för att lägga sig i, man känner också ofta skam och skuld över hela situationen.

Forskning har bevisat att risken att man ska få sjukdomen ökar om man har en nära släkting är alkoholberoende, även miljön utgör en stor del i om man ska bli beroende av alkohol.

En del av dem som är alkoholberoende blir inte så påverkade av alkohol och mår inte dåligt dagen efter. Den egenskapen är ofta ärftlig och ökar risken för att man börjar dricka för mycket.

Jag själv till exempel har aldrig blivit rejält bakfull oavsett mängd alkohol som intagits. 
Numera dricker jag ingenting på grund av mina mediciner men kan mycket väl förstå varför det är så enkelt att trilla dit som yngre.
Det blir en rolig grej av att inte behöva må dåligt dagen efter, man kan vara ”häftig” och dricka mängder. 

Har funnit några välbehövliga tips om man vill frigöra sig från problemen som kommer med medberoendet och tänkte dela med mig av dem till er. 

Är man medberoende så bör man först och främst se till dessa punkter:

1. Försök inte styra din alkoholist, det kan du inte. Du mår mycket bättre när du slutat försöka.

2.Övertag inte hans eller hennes ansvar - alkoholisten kan möjligen börja växa upp om han eller hon får ta det själv.

3.Vägra vara offer - den rollen är lika destruktiv som alkoholistrollen.

4.Tänk mera på dig själv - ta mer ansvar för dig själv och de andra människorna omkring dig.

5.Vägra vara "möjliggörare" av fortsatt missbruk genom att trösta alkoholisten, ringa till jobbet och ljuga osv. Säg istället "Du får helt ta ansvar för det där själv!"

6.Skydda inte din alkoholist från följderna av hans/hennes drickande."Smärta är den största gåvan" - många alkoholister är inte villiga att göra något ordentligt åt sitt alkoholproblem förrän de"nått botten". Om man skyddar en alkoholist från smärtan fördröjer man tillfrisknandet.

Följande sex steg är grundläggande när man ska befria sig från de självförgörande aspekterna av att leva med en människa med alkoholproblem:

Sluta ta ansvar för vad din alkoholmissbrukare gör. Så länge du gör det lätt för alkoholisten att dricka på ett ansvarslöst sätt, genom att städa undan spåren och utföra dennes sysslor, kommer du inte kunna börja växa och förändras som du vill.

Sluta låta dig misshandlas, fysiskt och psykiskt, av din alkoholmissbrukare.Att låta dig misshandlas innebär att du kraftigt förstärker din känsla av upprördhet, men medför även bristande personlig styrka, värdighet och självrespekt. Det är därför på tiden att du slutar agera slagpåse. Varje gång som alkoholisten försöker misshandla dig måste du agera på något sätt för att förhindra misshandeln, även om det betyder att gå till polisen eller att hålla sig undan från situationen.

Börja ett liv utanför er relation.Du behöver bryta dig ur den isolering som alkoholmissbrukaren försatt dig i. För att må bättre, för att göra intressanta saker, för att ha roligare - för att förändras trots att du väljer att fortsätta leva med missbrukaren - måste du börja strukturera ditt liv på ett annat sätt. Gör saker ihop med andra eller på egen hand.

Finn och vårda nya relationer.I nära anslutnig till steg tre kommer kravet att du börjar utveckla nya relationer. Detta steg kan vara extra svårt eftersom det kräver att du tar egna initiativ. Du måste träffa och bekanta dig med nya människor. Du kommer troligen också att bli tvungen att omvärdera dina förbindelser med gamla vänner, släktingar och bekanta. Grupper som Al-Anon kan vara utmärkta startpunkter i ditt sökande efter nya vänner som är beredda att dela med sig av sin styrka, sina insikter och sin medkänsla.

Förbättra din fysiska form.Konstruktiv förändring måste inbegripa att du värnar om din fysiska hälsa och välbefinnande. Detta innefattar bland annat kost, motion och hygien.

Förändra dig själv varje dag.Det är viktigt att du arbetar med de fem föregående punkterna varje dag för att nå resultat. 
Det kommer att ta tid och energi men du kommer att vinna på det i längden.

Källor: 
Personliga erfarenheter 
http://web4health.info/sv/answers/add-child-menu.htm
Foto är gratis via pixabay.com

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Annons:
Valkyrija
2015-05-29 19:30
#1

Superbra artikel !! 😍👍

Vänligen, sajtvärden Alyssa ❤️

🌺 - Travhästen söker medisar! - BlommaSajtvärd för Nyhedendom, Stenar, Socialt stöd och Travhästen.
**Medis på Huskatter och Råttor

Ravynsfair
2015-05-29 19:31
#2

Tack så mycket!
Hoppas nu på att någon får hjälp av den. 🙂

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Castiel.
2015-05-29 19:35
#3

Jag är en före detta medberoende. Min mamma fick problem med alkoholen när hon gifte sig 2008. Mannen hon var gift med var motorcyklist och åkte ofta på motorcykelträffar där det dracks en del. Där började mamma dricka, sen drack hon i princip hela dagen, från kl 7 på morgonen till kl 23 på kvällen. 

Jag flyttade till min mamma år 2011 efter att ha bott med min pappa i ca 6 år. I början brydde jag mig inte särskilt mycket om mamma drack eller inte. Men sen började det bli jobbigt. Det var stressigt i skolan och det var stressigt hemma, våran ekonomi har alltid varit dålig och ibland struntade mamma i att betala hyran, vilket påverkade mig. Under denna tiden utvecklade jag panik ångest och fick gå hos en psykolog 1 dag i veckan. 

År 2012 blev mamma nästan mördad i Finland och efter det började hon dricka ännu mera. Jag började förlora min mamma. År 2013 gjorde hon ett litet uppehåll och det var skönt, men början av 2014 dog hennes lillebror i cancer. Hon började dricka igen och i April 2014 försökte hon begå självmord. Hon blev inlagd på intensivavdelningen på vårat lasarett där hon behandlades och sedan fick hon börja gå hos en psykolog samt såna där träffar för alkoholister. 

Efter det började det bli bättre, ett tag drack mamma ingenting alls. Nu dricker hon någon gång ibland, vilket är helt okej för min del. Bara hon inte dricker HELA TIDEN som hon gjorde i början, det var alltså från morgon till kväll. Hon kunde sjukskriva sig från sitt jobb enbart för att dricka. 

Pga detta har jag starka åsikter angående alkohol och helst av allt avstår jag från allt vad alkohol heter och jag vill inte vistas bland fulla människor. Jag har aldrig varit full och kommer aldrig att bli full. Jag kan dricka någon gång ibland, men jag vet min gräns och då slutar jag.

The truth is rarely pure, and never simple. ❞

Sajtvärd på Supernatural iFokus & Thailand iFokus. Medarbetare på YouTube iFokus.

Jess89
2015-06-13 21:44
#4

Bra artikel. 👍

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

kalltkaffe
2015-06-15 12:07
#5

Riktigt bra artikel! :)

[krutgubben]
2016-08-17 14:18
#6

Jag är nykter alkoholist och det är bra att sånt här tas upp, bra artikel!

Annons:
Scintilla
2018-07-20 11:05
#7

1. Försök inte styra din alkoholist, det kan du inte. Du mår mycket bättre när du slutat försöka. 

Försökte alltid styra min ena förälder genom att få den att gå och lägga sig, eller styra in dess tankar på områden som var positiva/glada. Eller styra personens fokus mot mig när personen är arg, för jag vet att jag kan ta skit utan att bli arg själv. Och den andra som inte tappar kontrollen på samma sätt försökte jag få på lite bättre humör "x är bara jättefull och menar inte det x säger, x har druckit för mycket, imorgon kan ni prata om detta. Imorgon blir det bättre igen." När båda föräldrarna dricker så känner jag att jag inte kan lita på dem, men jag kan lita på mig själv. Nu har jag börjat tänka annorlunda och tänker mer att "de får göra som de vill och klara sig själva, jag ska inte lägga mig i." Och är mera obrydd, jag försöker ignorera och skita i dem. Vet inte om det är rätt.

2.Övertag inte hans eller hennes ansvar - alkoholisten kan möjligen börja växa upp om han eller hon får ta det själv. 

Jag upplevde att jag behövde ta ansvaret över och styra upp situationen/mina föräldrar så fort de hade passerat en viss gräns med alkoholintaget, skrev en del text angående detta precis men känner att jag bara skriver mer och mer och tillslut blir det en novell….

Nu vet jag lite mer iallafall kring min egna situation och är inte lika orolig längre. Det är även lugnare här hemma, vilket är väldigt skönt. Jag känner att jag kan lita mer på mina föräldrar, men tycker endå situationerna kring alkohol är så extremt komplexa. (Vad är rätt, vad är fel, konsekvenser, bästa ord just nu, bästa val just nu?) Själv funderar jag på att bli nykterist till 99% och endast kanske ta en god drink om jag är i sådant sammanhang. Jag ser på det med positivitet då jag känner att alkohol bara är så negativt, förjäkligt helt enkelt. 

3.Vägra vara offer - den rollen är lika destruktiv som alkoholistrollen.

Vet inte vad som menas med detta.

4.Tänk mera på dig själv - ta mer ansvar för dig själv och de andra människorna omkring dig.

Det är precis det jag börjat göra sedan jag skrev på ett forum om de problemen jag upplevde med alkoholen. Att tänka mer på mig själv, att mina föräldrar är vuxna och kan ta eget ansvar, det är deras egna beslut. Att de får skylla sig själva. Men detta tankesätt gör att jag känner mig väldigt känslokall och bitter.. Det är så svårt, situationerna kring alkoholen… Och jag önskar att jag hade fått mer kunskap om allt som angår det i ett tidigare skede i mitt liv, för då kanske mycket hade sett annorlunda ut åt ett mer positivare håll.

5.Vägra vara "möjliggörare" av fortsatt missbruk genom att trösta alkoholisten, ringa till jobbet och ljuga osv. Säg istället "Du får helt ta ansvar för det där själv!"

Aldrig gjort och kommer aldrig göra. Om något så klagar jag på alkohol-konsumptionen.

6.Skydda inte din alkoholist från följderna av hans/hennes drickande."Smärta är den största gåvan" - många alkoholister är inte villiga att göra något ordentligt åt sitt alkoholproblem förrän de"nått botten". Om man skyddar en alkoholist från smärtan fördröjer man tillfrisknandet.

Problemet med drickandet, enligt mig, är att dagen efter är allting bra. Om personen som misskött sig undviker att prata om det/vägrar lyssna så glöms det bort efter ett dygn och om en vecka eller längre tid kan samma missskötsel begås. 

Citatet "Smärta är den största gåvan" gillar jag dock. För ofta så är den med alkoholproblem, tror jag, deprimerad eller olycklig och då kan finna lycka och "må-bra"-känsla genom alkoholen. Men genom smärta så växer vi.

Scintilla
2018-07-20 11:24
#8

När mina föräldrar dricker och blir fulla, framförallt den värsta, så ser jag ju hur deras medvetande blir "förtvivnat" och "korrupt".

När personen beter sig skumt, vinglar/stapplar fram. När personen går ner i samma nivå som en fisk som simmar efter ett bete i en krok, eller en fluga som försöker flyga ut genom fönstret. Om den inte får sitt efterlängtade byte blir den arg och hela världen är emot den, humöret vänds med en vindpust. Sorg kan komma med en segelbåt och lycka vid en rocklåt.

När jag ser att personen ramlar när den ska stänga en dörr eller blir arg och säger "fuck you" till sitt barn. När personen antar en massa saker som inte är sanna och det blir dess verklighet.

När jag ser hur deras, vad ska jag kalla det, intelligens? Själ? Blir så fördummat och förstört….

Då tycker jag att det är väldigt synd om dem. "I pity them". Jag känner sorg för dem. Det är synd att se dem sådär. För annars, när de är nyktra så är de ju mina föräldrar, mina bästa föräldrar. Jättebra personer. Men när de har druckit mycket, de blir som en skugga av sitt forna jag. En skugga som inte går att lita på.

Jag tror att denna skepnad de tar, gör att jag ser ner på dem när de är i det tillståndet. Och ibland så smetar den synen ut sig över när de är nyktra. Jag ser då ner på dem rent allmänt, framförallt på den som är värst. Och det påverkar min attityd mot dem. 

Om jag sedan ska vara obrydd över deras val, att de får skylla sig själva, att det inte är min business.. Då blir jag ännu mer distansierad till dem, ännu mer känslokall kring deras identiteter och värde. Men jag blir inte lika påverkad av deras drickande.

Så jag vet inte vad jag ska göra riktigt, men tror endå att det är bäst att ignorera föräldrarna när de de dricker. och att inte föra diskussioner med dem när de druckit, eller ta någon skit heller.

Det bästa är att flytta hemifrån och komma ur miljön med alkoholpåverkade föräldrar tror jag.

Scintilla
2018-07-20 11:56
#9

#8 som tillägg då till mitt senaste inlägg så känner jag mig lite orolig över hur jag fungerar socialt emellan åt. Nu har det inte varit något problem med alkohol här hemma på flera månader, så jag vet inte om det är orsaken till detta.

Men jag har t.ex. en vän, den personen jag känner att jag kan absolut vara precis hur jag vill vara med och är jättesnäll och bra. Men vännen har problem och bekymmer och när jag kommer med förslag på vad som kanske kan hjälpa så svarar personen med att "jag måste bli tillsagd, jag kan inte göra det på eget initiativ." "jag kan inte be/fråga/tvinga andra att göra något." Det finns liksom ingen handlings-kraft för att göra något utan bara massa "jag kan inte". Och det gör att jag får liknande känslor för personen som jag får för mina föräldrar när de dricker. Att jag tappar lite av min respekt och blir nästan irriterad. Vilket känns fel! Jag hoppas nu innerligt att min vän lyckas ta sig i skinnet och göra det personen vill göra, utan att bekymra sig över att vara en börda. För det måste vara jobbigt att ha det så..

Jag försökte ge personen inspiration, förslag och råd sist vi sågs (när vi kom in på de ämnena). Men vet inte om jag kanske inte borde göra det? Att jag kanske borde ignorera personens problem, nicka och vara tyst? En vacker dag så borde problemen iallafall övervinnas hoppas jag.

F.ö. så frågar vännen aldrig om vi ska göra något… För vännen kan inte göra det.

Utöver detta känner jag att jag är väldigt distansierad från mina andra vänner, på det viset att jag upplever att jag är annorlunda och ofta på ett dåligt sätt.

Upp till toppen
Annons: