Social fobi

Pinsamt samtal -

2015-04-19 13:53 #0 av: Valkyrija

Har du varit med om någonting pinsamt pga din blyghet eller sociala fobi? -

Jag har inte diagnosen social fobi men just att interagera med människor jag inte känner tycker jag är extremt jobbigt. Min hjärna stänger liksom av och jag bara kastar ut ord eller blir helt tyst... Vilket är lite jobbigt om man faktiskt redan börjat prata om någonting. Jag tar som exempel när jag var på gymmet i förrgår och jag skulle fråga kvinnan i receptionen om en gruppträning jag skulle vara med på. 

Vad jag tänkte säga: Jag ska vara med på BodyBalance och jag vet inte vart det är någonstans. Jag undrar också hur det funkar för mig som är helt otränad och om det är något speciellt jag ska tänka på?
Vad jag sa: Jag ska vara med på BodyBalance och jag undrar lite.. Ah.. Ja.. Alltså.. Öhh.. Ah..?
Receptionisten avbröt mitt "aah"ande: Vad det är?
Jag: Ah?

Vilket jag ju faktiskt inte alls undrade... Någon mer som har samma problem? Fruktansvärt jobbigt och inte minst pinsamt!!

Vänligen, sajtvärden Taralii Hjärta

Blomma - Travhästen söker medisar! - Blomma
Sajtvärd för NyhedendomStenarSocialt stöd och Travhästen.
Medis på Huskatter och Råttor

Anmäl
2015-04-22 16:53 #1 av: neasfotografier

Har inte heller diagnos för social fobi. Men har alltid varit väldigt blyg och haft svårt att prata med folk.
Förutom vänner. Först hade jag svårt att prata med mina föräldrar ens, nu har det släppt för några år sen.

Känner ofta hur det hettar till i ansiktet när jag säger nåt, även om det inte ens är något pinsamt.
Sen har jag OTROLIGT svårt för ögonkontakt. Pratar jag med någon så har jag i princip aldrig ögonkontakt för tycker att det är så sjukt obehagligt. Känner jag personen och känner mig trygg med den så kan jag göra det, men det är sällan.

Medarbetare på  Skor iFokus och TV iFokus
"I'm happy to be alive, I'm happy to be who I am."

Anmäl
2015-04-24 11:09 #2 av: Outlawly

#1 precis det där med ögonkontakt har jag jättesvårt för också. Kollar kanske snabbt för att sedan vända bort blicken, oftast samtidigt som jag pratar och vänder bort munnen och då får den svårt att höra mitt otydliga svammel.

Att ringa är jobbigt tycker jag. Till okända så tänker jag igenom i minuter vad jag ska säga, sen är jag så upptagen med att komma på vad jag ska säga sen att jag inte lyssnar på vad den andra säger (händer när jag inte pratar i telefon också)

Anmäl
2015-04-24 12:44 #3 av: kalltkaffe

#1 och #2
Känner igen mig på båda där. Blir pionröd i ansiktet jätte lätt och folk tror att jag ljuger.. svamlar och stammar och blir ibland knäpptyst. Ögonkontakt har jag ibland svårt med också, det är lite olika.
Telefon hatar jag att prata i. Idag skulle jag ringa om en inbjudan till ett möte igenom jobbet och säga att jag kommer. Väntade tills det bara var en halvtimme kvar att ringa och tänkte hela morgonen vad jag skulle säga. Hade hjärtklappning när jag skulle slå numret och blev helt torr i munnen..
Samtalet gick fort och pratade inte bort mig. Blev bara lite tyst vid något tillfälle men kom på sen vad jag skulle svara. Så jag gav mig en liten klapp på axeln efteråt. Kände mig lite duktig! Annars brukar jag strunta i att ringa och gå på sånt när det är frivilligt men idag tänkte jag "skärp dig nu, det är bara ett kort samtal!"
Hoppas bara att mötet går bra sen. Så mycket människor på sånt och vet inte om jag känner någon som ska dit..

Anmäl
2015-04-24 17:08 #4 av: Valkyrija

Har faktiskt inte svårt med ögonkontakt men att prata i tele är fruktansvärt.... Börjar bli bättre dock! :)

Vänligen, sajtvärden Taralii ❤

Blomma - Travhästen söker medisar! - Blomma
Sajtvärd för NyhedendomStenarSocialt stöd och Travhästen.
Medis på Huskatter och Råttor

Anmäl
2015-05-16 23:52 #5 av: [Torpedtass]

Jag har diagnosen social fobi men den blir allt bättre ju mer jag slänger in mig i obehagliga situationer, utmanar mig själv.  Telefon har jag dock inte greppat än, en sak i taget.

Kan inte komma på några pinsamma händelser, minns dem helt enkelt inte, men jag vet med mig att jag kan låta som en hackig LP skiva ibland men då brukar jag ta ett djupt andetag och säga rakt ut "Ok, nu hänger inte skallen med. Då börjar vi om" och så tar jag om det. Möts oftast av leenden då eller ett och annat skratt.

Här om dagen prata jag med en granne och till sist var det som att ordförrådet försvann och min kommentar blev "nähä, nu smet hjärnan iväg för mig... igen" och det fick honom att skratta. 

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-17 00:02 #6 av: Jess89

Jag känner igen så mycket av det ni skriver. Ögon kontakt och telefon samtal är obehagligt. Men övar man aldrig på det blir det aldrig bättre. Glad Små steg i taget är det som gäller.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.