Annons:
Etikettvåra-roliga-och-pinsamma-historier
Läst 2048 ggr
Valkyrija
5/18/15, 4:36 PM

Pinsam och rolig händelse pga psykisk ohälsa

Någonting som är väldigt vanligt när man mår psykiskt dåligt är något udda reaktioner. Det tror jag att de allra flesta som mår dåligt varit med om. Vissa av dessa något udda reaktioner kan faktiskt bli väldigt roliga och jag ska nu berätta en händelse jag råkade ut för som både är väldigt rolig och väldigt tragisk haha!

Detta hände för något år sedan när jag skulle åka till UMO(Ungdomsmottagningen) på öppet hus. Jag hade väldigt bråttom då jag skulle till veterinären för undersökning av mina råttor och när man redan har ångest, panikångest, depression m.m. och sedan känner en stress så blir denna stress tusen gånger värre… Så jag satte mig på bussen och sedan tåget till samma UMO som jag alltid åkt till. En timme tog resan dit och när jag sedan var framme så stod det på dörren att de hade flyttat. Långt. Så med gråten i halsen och en inre stress som vi inte ens ska tala om så gick jag tillbaks till tågstationen. När jag väl stod där kom ett tåg som inte skulle stanna på stationen. Detta tåg körde i en otroligt hög hastighet och jag kunde inte hålla tårarna inne. Fick en sådan extrem dödsångest.. Några sten och jag hade inte levt mer!! Jag ringde min mamma och grät och skakade… Som ni nu förstår så växte sig alla mina känslor ännu starkare.

Hur som helst, hoppade på nästa tåg, gick av tåget på Mölndals Station och såg att min buss som jag skulle ta hem redan stod på busshållplatsen uppe på Mölnldals bro. Detta gjorde att mina hjärnceller flydde för glatta livet och jag glömde kvar min stackars lilla hjärna på tåget.
Jag såg att rulltrappan som gick nerför var helt tom och dessutom stod still till skillnad från den som gick upp(alla som gick av tåget där skulle upp för den där sablans rulltrappan) så jag började ju springa upp för rulltrappan som gick neråt. Jag sprang och sprang och sprang och upptäckte tillslut att jag inte kom upp för den så snabbt som jag borde och att jag hade en och samma kille vid min sida i andra rulltroppan. Han gav mig en blick som sa sa: "Vad fasen håller du på med kvinna..?" Rulltrappan hade självklart börjat rulla nedför när jag började springa i den och jag hade hela köns i andra rulltrappan blickar på mig så skamset fick jag åka ner och ställa mig sist i kön till rulltrappan upp. Folket före mig vände sig om och OM jag skämdes. Tror helt ärligt att det där är bland det mest pinsamma jag råkat ut för… HELA kön i rulltrappan bara glodde och ta mig på orden när jag säger att det inte var en kö på 10 människor utan näst intill hela tåget… 

Jag hann i alla fall med bussen och jag kunde skratta åt hela händelsen ganska snabbt efteråt men fortfarande… Haha så pinsamt.. Gapskrattar

Vänligen, sajtvärden Alyssa Hjärta

🌺 - Travhästen söker medisar! - BlommaSajtvärd för Nyhedendom, Stenar, Socialt stöd och Travhästen.
**Medis på Huskatter och Råttor

Annons:
Jess89
5/18/15, 5:17 PM
#1

Höjden av otur, men bra att du kan skratta åt den i efterhand. Ibland måste man andas och ta det lugnt. Vilket oftast är lättare sagt än gjort.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Valkyrija
5/18/15, 6:23 PM
#2

Ja men precis. Det är så himla lätt att stressa upp sig själv 😕

Vänligen, sajtvärden Alyssa ❤️

🌺 - Travhästen söker medisar! - BlommaSajtvärd för Nyhedendom, Stenar, Socialt stöd och Travhästen.
**Medis på Huskatter och Råttor

Ravynsfair
5/19/15, 8:48 AM
#3

#0 Haha åh vilket elände!! 

Måste dela med mig av en händelse som skedde i Januari, inte superpinsam men med mitt mående så blev det en hel del knasigheter, haha. 

Jag och ett gäng internetvänner hade samlats för en gemensam helg i Falun, det var superkul och lite läskigt att träffa 5 personer man bara pratat på nätet med tidigare. 
Vi skypade varje kväll i 2 månader innan vi tog slag i saken och träffades, vi är spridda i hela landet, en tjej från Kramfors (vars kille bodde i Falun)  i norr till Gislaved (jag) i södra Småland. 

Det hela började med att jag och Fredrik (min numera pojkvän) skulle åka från Falun till Gävle då jag skulle ta tåget till Stockholm därifrån och han skulle hem till Sundsvall. 
(Vi åkte tillsammans till Gävle för att han skulle slippa åka så långt själv och jag skulle få billigare tågresa 😃)

Vi skulle åkt söndag kväll men jag hade så ont (har Fibromyalgi) så jag hade inte energi till att åka så vi bestämde måndag morgon, tidigt så jag var i tid hos min vän i Stockholm då jag dessutom hade hennes ena hund med mig då hon var på kurs ett par dagar just den helgen. 

Måndag började med att vi såklart försov oss och missade tåget jag tänkt ta från Gävle.  
Men vi tar det lugnt och satsar på att ta nästa tåg.
Vi blir lite sena med att komma iväg men inte överdrivet så vi behövde stressa ihjäl oss - trodde vi. (Hade  1h o 15 min att åka 9mil.)
 
Vi inser när det är 3 mil kvar till Gävle att vi fasen får spurta på, sätter igång min gps så vi inte kör fel och missar tåget igen.
Självklart kör vi fel i Gävle pga min gps och då missar tåget.
(Jag hade dessutom en bokad biljett)

Jag får en hysterisk skrattattack och halvt avlider när vi sen uppgivna kör till stationen.
 (jag gör så när jag får superångest och inte vet vart jag ska ta vägen)
Vi springer till perrongen och hoppas att tåget inte åkt men förgäves.
Fredrik lämnar mig i tunneln under stationen med lilla Keiko vid min sida, han skulle betala parkeringsbiljett. Ber mig snällt att sluta skratta och se till att inte gå någonstans.

Kollar senare upp om min biljett gäller på nästa tåg också,  svaret var nej vilket gör att jag fortsätter min hysteriska skrattanfall, jag skrattade alltså mer nu.
(Det är ett konstant ondskefullt och samtidigt sorgligt fnissande/skrattande, inte högljutt HAAHAHAHAHAH)

Köpte kaffe till Fredrik i brist på annat, han förtjänade trots allt det med allt krångel.
Vi bestämde oss för att kika på biljetter med mig, fortfarande skrattande.
(Vi satt på en bänk och jag med mitt huvud i mitt eget knä för att dölja skrattet)
Ena maskinen krånglar (vi såg folk ha problem med biljetterna) och andra har lång kö. 
 Vi ställer oss i kön och väntar.
Självklart ska biljettautomaten krångla, kan inte trycka in koden när jag ska betala, hela maskinen bara fryser.  
Jag fortsätter skratta (lite värre nu) och prövar 2 gånger till.
Nope. Skrämen fryser, kastar mig i famnen på Fredrik, tårarna börjar rinna,  vi släpper ett par personer  före, kan ju vara fel på mitt kort, de får ut biljetter direkt såklart.
Försöker få ut en biljett igen, nope.

Nu börjar jag  skrattar hysteriskt men fortfarande  under hyfsat normal ton.
Fredrik kliar sig i huvudet och pekar på nästa biljettautomat (den som krånglade från början) och vi går dit.
Jag skrattar med tårarna rinnande, provar lyckan och nope.
Den fryser också. Får inte ut någon biljett trots 3 försök.
Jag skrattar ännu mera, nu högt, Fredrik kör i sitt kort i desperationen, nu måste det funka och självklart funkar det galant.
Jag avlider nästan och skrattar tills jag inte kan andas. Tårarna börjar rinna igen.
Börjar nästan hyperventilera nu. 

Vi såg att klockan tickade iväg, vi fick springa till tåget. 
Vi hittar inte tåget och klockan går. Jag skrattar mer…  
Vi hittar tåget och jag avlider i Fredriks armar. Står och kämpar med att hålla tårarna inne. De är blandade av sorg, frustration och glädje. 

Där satt jag sedan på tåget och halvt skrattade/grät med lilla Keiko i famnen.. 
Folket omkring mig tittade underligt såklart, jag kunde inte förmå mig att sluta! 

Inte nog med det! Mina tights som jag hade på mig var lappade i skrevet med säkerhetsnålar. 
(Spräckte tightsen på lördagen och hade inte tillfälle till att köpa nya och mina vänners tights funkade inte, kommer ALDRIG mer åka någonstans utan ett extra par)
När jag klev på tåget så gick såklart en nål upp och stack mig vid ljumskarna.. 
Det fick jag sitta och känna på ända fram till Stockholm.

Bonus - 
När jag kliver av i Stockholm så går ytterligare en nål upp, tur att jag har lång tröja på mig! 
Åker till min vän som bor på värmdö, får alltså krångla mig med packning, trasiga tights, tunnelbana, buss och hund  när jag är ensam i Stockholm för andra gången i mitt liv. 

Väl framme i Värmdö beställer vi varsin pizza då båda är utsvultna. 
Jag tappar min pizza när vi kommer hem till min vän, bestämmer oss för att se film och då pajar datorn ….. 
När vi väl ska sova så funkar inte värmen, det är snöstorm ute och hon bor mitt uppe på ett berg … hahaha! 
Det var inte riktigt min dag va? 

Det är ett under att jag inte lyckades skämma iväg Fredrik, nu skrattar vi oss tokiga på detta minne, men usch  vad dåligt jag mådde då, trots allt skrattande.

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Ravynsfair
5/27/15, 12:05 AM
#4

Finns det inga fler som vill dela med sig av sina pinsamma eller konstiga händelser? 😃

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

[Älskamig]
8/13/15, 2:15 PM
#5

Jag var kär i min granne när jag var liten (gick nog i 1an), så jag beslutade mig för att skriva ett kärleksbrev till honom. När jag hade skrivit och jag skulle lämna det, så vågade jag inte det, så min kompis sa att jag kan ju gräva ner det i snön. ☝️ Det var bara det att dagen efter var det tö och kärleksbrevet hade kommit fram, liggandes mitt på skolgården! 
Jag var på fritids och en kille ifrån 6an, som i övrigt hade medverkat i barnprogrammet Wild Kids (han var ju typ "kändis" och man avgudade han, haha!), kommer in när jag sitter och pysslar. "Ehm.. Är detta ditt kärleksbrev? Det låg på skolgården" .. Han går fram och ger mig det, och hela skolan har plötsligt fått reda på mina känslor (som var lite vääl beskrivna i detta brev) till min granne. 

Min granne gick inte på min skola, men av någon anledning fick han reda på det när de hade slöjd på min skola. 😃 Jag tror han skämdes lite, för han pratade inte med mig på flera år. 😎

Jag själv har väldigt kul åt det nu! Det är så typiskt mig att jag skulle vara med om något sådant här. 😍

Upp till toppen
Annons: