Ensamhet

Hittar aldrig rätt

2015-05-28 22:39 #0 av: Anonym

Jag vet inte om det här är rätt forum att skriva det här på, men jag försöker ändå.

Egentligen har jag ett väldigt bra liv: jag har en stöttande familj, många fina vänner, känner mig uppskattad på min arbetsplats och har flera fritidsintressen. Det enda jag egentligen är missnöjd över är att mitt kärleksliv är helt dött. Jag har haft en pojkvän under hela mitt 22-åriga liv och det varade bara under några få månader. Detta är något jag inte försöker bry mig om särskilt mycket, men ibland (som nu) stör det mig något oerhört och jag känner mig ganska ledsen över det.

Jag tror att mitt problem är att jag nog är extremt kräsen. Det är inte så att jag ser grymt bra ut, men jag har inte direkt haft svårt att hitta killar som varit intresserade. Oftast är dem väldigt snälla, roliga, smarta och ser ganska bra ut, men jag känner ändå ingen attraktion alls. Istället hittar jag massa anledningar till varför jag inte borde gilla dem: de är för mesiga, för ytliga, för snåla, för oförstående, för vilda, för avundsjuka, för tråkiga. Det finns alltid någon deal breaker som gör att jag inte vill dejta dem. 

Flera gånger har jag försökt att dejta någon jag inte är attraherad av för att se om jag kan komma över deras "fel". Jag försöker att inte fokusera på sidorna jag ogillar utan intalar mig själv att de faktiskt är riktigt bra människor som jag borde tycka om, men det går verkligen inte. Jag börjar störa mig på varenda liten grej de gör och även om jag tycker de är fysiskt attraktiva så känner jag mig äcklad av att vara intim med dem. Jag vill helst inte att de rör mig alls och blir nästan lättad när jag inte behöver umgås med dem, vilket såklart inte fungerar i längden. Dessutom får jag enorma skuldkänslor av att göra detta eftersom det känns som att jag lurar killen i fråga. 

Ett tag funderade jag på om jag kanske var lesbisk, men jag har haft ungefär samma upplevelse med kvinnor. Jag blir helt enkelt inte kär.

Vet inte riktigt vad jag vill få ut med det här inlägget. Det skulle vara skönt att höra från någon som är likadan eller har varit så tidigare. Som sagt är jag ganska nöjd med mitt liv överlag, men det gör mig ledsen att det verkar omöjligt för mig att hitta någon att dela mitt liv med på det sättet. Jag trivdes verkligen bra med att vara i ett förhållande och jag oroar mig för att det helt enkelt aldrig kommer hända igen.

Anmäl
2015-05-28 22:51 #1 av: JonnaCecilia

Att du vill ha en kärleksrelation tyder ju på att du iallafall inte är aromantisk, men är du ev asexuell eller vill du även ha något fysiskt? I övrigt kan jag bara säga... Det kommer när det kommer. Både jag och min syster var också sådär, "vår låt" var Nöjd av Veronica Maggio där hon sjunger om att hon bara hittar fel. Har nu varit i ett förhållande i snart fem år, hon i 3,5 år, hon var 24 och trodde aldrig hon skulle bli kär eller hitta någon. Före dess var vi de eviga singlarna, min sambo var likadan. Men, bara för att man inte nöjer sig med första bästa betyder inte det att det är nåt fel på en, bara det att det tar lite längre tid för oss för vi bryr oss inte om de som är "Mr Right-Now", vi vill ha "Mr Right" direkt, då får man vänta ;)

Anmäl
2015-05-28 22:52 #2 av: JonnaCecilia

Ps, Våra respektive nu har sina fel och brister precis som alla människor, och de vi försökt dejta innan, men konstigt nog så gör det helt plötsligt ingenting?!

Anmäl
2015-05-28 23:13 #3 av: Anonym

#1: Gud vad skönt att höra att någon annan upplevt samma sak! Mina syskon är helt tvärtom än vad jag är, de har aldrig problem med att hitta förhållanden. Förstår inte hur de kan hitta partners så himla lätt, haha. Men vad kul att ni har hittat några ni tycker om nu! Det känns faktiskt ganska hoppingivande att höra. :) Jag antar att tålmodighet är den bästa strategin.

Jag har funderat lite på om jag är asexuell faktiskt, då jag inte känner något behov alls av att ha sex. Å andra sidan så var väldigt tänd på mitt ex och kände mig aldrig äcklad av honom, så jag vet inte om jag helt enkelt bara blir sexuellt attraherad av människor som jag är kär i.

Mitt ex var ju inte heller perfekt på något vis, men istället för att bli irriterad över hans brister så tyckte jag de var charmiga. De gjorde honom till honom, liksom.  Märkligt hur olikt man kan reagera på olika människor.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.