Psykisk ohälsa

När ångesten kryper i hela kroppen

2015-06-01 07:33 #0 av: Anonym

Hur gör man när det kryper i hela kroppen? Ångesten alltså.
Det blir värre för var dag som går, innan var det bara om kvällarna, men det släppte när sambon höll om. Men nu, nu är det hela tiden, fast starkare på kvällarna och nätterna. Vaknar av att det kryper i hela kroppen. Samtidigt som det känns som jag står och balanserar på tåspetsarna längst ut på bergskanten i full storm och ingenting att hålla sig i. Spring spring spring eller sätt dig i ett hörn och dunka huvudet i väggen igen.
Det var så här för 6år sen, sen har det varit hyfsat lugnt, tills förra sommaren, jobbig förlossning där jag kände mig helt överkörd av alla, en månad senare krockade jag, 4 dagar efter det kraschade sambons rygg och jag fick ta hand om allt, 2barn, en hund, hemmet och honom.
Gjorde någon hälsokurva med BVC för två veckor sen, allt fysiskt låg på grönt, psykiskt på rött, ska till socionomen på torsdag, men hade jag fått ett poäng till på det psykiska hade hon skickat mig till psyk på en gång..

Anmäl
2015-06-01 09:45 #1 av: [T-Johan]

Ångest är ett he.....te!

Men Du måste se till att få medicin. Psyket är bra, men absolut ingen höjdare. Försök fixa mediciner utan besök på psyk.

Om Du ska handlas med Arbetsförmedling och Försäkringskassa har Du en fördel av en "vända" på Psyk. För de är det ända språk dom förstår.

Anmäl
2015-06-01 10:45 #2 av: Valkyrija

Som #1 säger.. Ångest är ett h*lvete...
En tröst kan dock vara att tänka på att det bara sitter i ditt huvud och att det GÅR att jobba bort. Men med tid.
Gå till din VC och prata med din läkare så får du nog utskriven någon ångestdempande medicin. Själv fick jag attarax och det hjälpte ett tag tills jag var dum nog att sluta... Jag mådde ju bättre så varför skulle jag fortsätta ta den? ;)

Du kan också få remiss till en psykolog via din VC och det rekommenderar jag starkt ♡

Vänligen, sajtvärden Alyssa ♡

Blomma - Travhästen söker medisar! - Blomma
Sajtvärd för NyhedendomStenarSocialt stöd och Travhästen.
Medis på Huskatter och Råttor

Anmäl
2015-06-01 11:16 #3 av: Anonym

Atarax har jag ätit förr, men det enda som händer är att jag blir totaldäckad i 3dygn, även om jag bara äter en halv. Och det funkar inte riktigt med skolarbete, barn och jobb.. Fick Atarax och någon insomningtablett när jag inte hade sovit på 5dygn sist.
Jag har väldigt svårt för psykvården här, har blivit slussad runt så mycket och ingen har tagit det på allvar, varit på psykakuten 4gånger med löften om samtalskontakt och läkarkontakt inom det närmaste, sista gången tog det ett halvår innan.jag fick en tid och det enda de sa då var att jag skulle försöka andas i en fyrkant när ångesten och paniken slår till. Mina självskadebeteenden brydde de sig inte om, för jag skadade mig inte tillräckligt mycket, jag skar inte tillräckligt djupt eller mycket, trots att jag började som 6åring första gången.. problemet är väl att jag skär där det inte syns, för det får inte synas, det är det enda som är inprentat i huvudet, ingenting får synas.
Låtsas som allt är guld och glada dagar.. Bit ihop, le och var glad..

Anmäl
2015-06-01 15:04 #4 av: [T-Johan]

Problemet med ångest, förutom att det är ett h...e, är att det labbars svårt att hantera på egen hand. Antingen hjälp av en annan person eller medicin.

Artaraxen måste man labba sig fram till, när man ska ta den och hur mycket.

Ett stalltips är att ta den 1 till 2 timmar innan Du lägger Dig. Och något Du ska ha i minnet är att Artarax är verksamt 12 timmar.
Ska Du upp klockan 7 på morgonen, ska Du senast ta Artaraxen klockan 7 på kvällen innan.
Stalltips som sagt var. Tur att en stor del av svenska befolkningen lider av mer eller mindre utpräglad ångest.

Anmäl
2015-06-01 15:36 #5 av: IaAbrg

Stå på dig och kräv en läkartid snarast. Och be att få testa en annan medicin den här gången, om Atarax inte funkar för dig. Det är så otroligt olika hur man reagerar på mediciner.... (De insomningstabletter jag har, Propavan, hjälper mig knappt alls, min partner däremot sov i 2 dygn av EN sån...så olika kan det vara.)

Ångest är svårt att hantera själv. Man behöver någon/något som liksom bromsar upp.
Kram!!

Anmäl
2015-06-03 00:07 #6 av: Lizelda

Det du känner är kroppen som ställer om sig till fight and flight beteendet. Muskler spänns, magen vilar och all energi går åt för att förbereda kroppen på att antingen fly eller slåss. Jag har ätit atarax förr men då jag är väldigt okänslig för alla sorters mediciner så gav det absolut ingen effekt. Just nu äter jag inga mediciner alls då jag inte lyckats hitta några som fungerar med tillräckligt lite bieffekter, till exempel inte får mig att somna innan jag ens slutat jobbet. Men de jag hade fungerade superbra om man får i sig lite koffein när det börjar gå ur :) Då åt jag Abilify och Mirtazapin. Mirtazapin äter jag då och då fortfarande då jag har extrema problem med mardrömmar och är livrädd för att sova och de gör att jag sover lugnt, vaknar inte av ångest och dylikt.

"Be proud of your scars, they're proof of a fight you never lost."

HundarBortskänkes, Ridsport, AkvariefiskFurry Paws

Bloggar om min assistanshund på Tassa Bredvid

Anmäl
2015-06-03 09:54 #7 av: [T-Johan]

Det viktiga med "axarna" är att lära sig att ta rätt mängd vid rätt tid.
Det är lite pussel att labba sig fram till de. Men det är viktigt för att axarna ska funka rätt.
Axarna är bra på de viset att det är en harmlös medicin mot ångest. Nästa steg blir mer vanebildande "karameller" nästa som knark.

Anmäl
2015-06-04 23:46 #8 av: Anonym

Idag var jag på samtal, detta absolut ingenting. Det tog bara upp en massa tid. Vi kom inte fram till någonting kändes det som. Hon tyckte inte det lät så allvarligt med ångestkänslorna, för det är så min kropp har lärt sig att hantera saker när det blir för mycket, enligt henne. Jag vet inte..
Visst jag hade säkert kunna gå hårdare ut och berätta mer, men det är jobbigt att ha någon som sitter och illstirrar på en.. Sen visst jag vet att jag är en person som har svårt att berätta om.jag inte får konkreta frågor.. Och det fick jag inte.. Att bara komma på något att prata om ärjättesvårt..

Det enda vi kom fram till var väl att jag behöver öppna mig mer inför sambon så att han verkligen förstår, men inte låta anklagande, hur lätt det nu är.. Och försöka få honom att förstå hur viktigt det är för mig att vi gör något bara han och jag tillsammans, utan barnen eller föräldrar.
Och börjar öppna mig för honom och så fort skolan är slut så kanske ångesten försvinner.. Enligt henne,jag är tveksam. Visst att det kan bli bättre när det är en sak mindre att behöva bry sig om, men det tar ändå inte bort grundproblemet.

Anmäl
2015-06-05 09:46 #9 av: [T-Johan]

Det är säkert svårt för en helt främmande person att sätt fingret på exakt rätt ställe (orsak och verkan).
Och vi, här på forumet sitter i samma båt som henne.

Men en bra grej är att Du gjorde Dig besväret och tala med henne.
En bra grej till är att Du skriver här på forumet. Även om vi inte kan göra så mycket, kan vi i alla fall lyssna på Dig och visa att vi respekterar Dina känslor.

Ångest brukar "lira i tre divisioner".
Division 3; här räcker det med fysisk aktivitet för att ångesten ska dämpas rejält.
Division 2; lättare, harmlösare medicin typ Artarax kan få en på fötter igen.
Division 1; här är det allvarligt. Det behövs narkotika klassade mediciner för att dämpa ångesten.

Om Du känner att Du "lirar" i division 3, ska Du vara glad trots allt. Samtalet som Du redovisa ovan tyder på att det faktiskt är så. Nu är jag ingen expert och kan givet vis ha helt fel. Men Du måste själv aktivt söka; "vad är bäst för mig" situationer.
Är det att öppna sig för sin sambo.
Är det att springa 3 km.
Är det att baka.
Är det att fokusera på någon hobby.

Men skriv gärna hit och tala om hur Du känner Dig. Vi är lite abstrakta och anonyma. Men vi tar del av Din vardag.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.