Annons:
Etikettpositivt
Läst 2477 ggr
Ravynsfair
2015-06-13 14:32

Drömmar kan bli sanna om man kämpar hårt nog.

Nu är det bestämt! 
Jag flyttar över 80 mil om sisodär 2 månader. 
Lyckoruset i kroppen är nästan smärtsam, så ovant, såhär har jag inte känt på länge, om ens någonsin. 

Många blir förskräckta när jag nämner detta, att jag ska flytta så långt bort. 
"Hur kan du lämna vänner och familj sådär?"  är vanligaste kommentaren. 

Saken är den att jag alltid vantrivts här i Småland, visst är det vackert men det fattas något. 
Är som liten uppvuxen i det finska Lapplandet, 25 mil nordöst om Kiruna. 
Tillbringade varje sommar och vinter där tills jag var ca 12 år. 
Även höst/sport/påsklov tillbringades där om tillfälle gavs. 

Lapplandet är vad jag ser som mitt hem och det är dit jag vill återvända en vacker dag. 
Har inga negativa minnen därifrån, trots att min far varit en försupen alkis sen jag var liten. 
I Småland sitter alla negativa känslor kvar, som om resorna till lapplandet var flykter från verkligheten där allt dumt glömdes bort. 

Jag står egentligen inte min familj så särskilt nära, ser inte alls det som en synd att inte kunna se dem då och då som vi gör nu när vi alla bor en dryga 2 mil ifrån varandra. 
(föräldrar, syskon, kusiner, fastrar, mostrar, morbror, mormor,morfar osv osv.)

Detta är något jag gör för att själv bli lycklig och fri från allt negativt jag slagit med. 
Att äntligen få känna en liten bit av den där inre friden som så många pratar om. 

Bara antagningsbekräftelsen från skolan i norr sparkade bort en liten bit ångest. 
Nu är lägenheten ordnad och även där försvann en bit ångest, att tanken på att faktiskt få bo med min älskade sparkar iväg ytterligare ett par bitar ångest. 

Snart är det ingen ångest kvar! Visst byts det ut med lite annat, ångest över flyttkaoset, skolstart osv men det ordnar sig som karln min säger och visst tror jag på honom för hittills har det mesta löst sig som han lovat mig. 

Det känns verkligen konstigt att "må bra" för en liten stund, det ger mig en knuff till att orka fortsätta kämpa med allt. 
Det är så viktigt att känna att det faktiskt lönar sig med allt hårt slit. 

Jag vet inte vart jag är på väg med denna text men var bara tvungen att skriva av mig lite. 

Tack för mig!

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Annons:
Ravynsfair
2015-06-13 14:47
#1

Jag ska väl nämna att jag lider av  bland annat Social ångest och därför också finner det skönt att flytta uppåt, till mindre tätbebyggda platser. 
Men samtidigt skulle jag vilja lära känna någon/några att kanske umgås lite med åtminstone, kan bli tråkigt att bara umgås med sin sambo och djuren. 
Blir tufft men skam den som ger sig!

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Jess89
2015-06-13 15:07
#2

Grattis till platsen vad ska du studera? Jag förstår dig skulle gjort precis som dig så fortsätt kämpa mot ditt mål.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

[T-Johan]
2015-06-13 15:08
#3

Har själv bott i Kalix i 6 år. Det hade väl sina sidor, men nyckeln till trivseln där uppe var att lära sig leva som Tornedals finnarna. Sen var man så beroende av andra om det skulle hända något otrevligt. Så alla var noga med relationerna. Men bäst av allt var maten. Färsk fisk, håvad direkt ut Kalixälven. Renkött och lam. Potatis lök morötter lingon hjortron blåbär. Det jag sakna däruppe var billig frukt.

Ravynsfair
2015-06-13 15:17
#4

Måste säga att jag skrev fel, 25mil nordöst om KIRUNA ska det vara, haha! 
Får ta och ändra det. 

#2 Jag ska allmän linje på Folkhögskola för att få höskolebehörighet. 
Har obefintliga betyg i nuläget 😭
Tack så mycket! 

#3
Kalix har jag enbart åkt förbi så jag har inte riktigt erfarenhet av folket men är det verkligen så? 
Visserligen är det lite logiskt på sätt och vis, litet ställe och folk står varandra nära. 

Ja, maten är verkligen en klass för sig! Ren är ju hur gott som helst och inte minst hjortron! Plockade kilovis som liten när det var goda år.

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Jess89
2015-06-13 15:30
#5

#4 Bra jobbat av dig att ta tag i skolan. Är de några speciella ämnen eller program du ska läsa? Hur länge ska du studera?

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Aleya
2015-06-13 16:19
#6

Grattis! Förstår det du beskriver gällande att bo i Småland och att vantrivas. Jag har bott i norr hela mitt liv. Sen följde jag min dröm och jag kom in på en yh i Stockholm. Men jag mådde inge vidare tills jag kom hem till norr igen efter ett år. Så hoppas att du får det bra. :)

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
[T-Johan]
2015-06-13 16:25
#7

Kanske inte i själva Kalix. Men gott och väl i byarna utanför. I vår familj åt vi ett lam och en ren varje år. Renen köpte jag i Antis mellan Pajala och Kiruna. Det var bara knacka på när man kom. Inga öppet tider där inte. Var ägaren hemma, var det öppet. Livet var lite mindre okomplicerat. Men det kan ju ha ändrat sig. Detta var på 80-talet.

IaAbrg
2015-06-14 01:23
#8

Du gör hel rätt ju!
OM du inte skulle trivas är det ju faktiskt så enkelt att man kan flytta en gång till. :-)

Klart du ska prova!

Upp till toppen
Annons: