Psykisk ohälsa

Jag tror jag vill ta livet av mig.

2015-06-15 11:12 #0 av: Anonym

Jag har tänkt på det ett tag nu.

Det känns konstigt för jag har inga "riktiga" problem. Jag har vänner och familj (som jag iofs undviker rätt bra pga mitt mående, men ändå) och det finns ingenting specifikt som stör mig. Vissa dagar mår jag till och med helt okej och folk brukar skämta om att jag alltid är så glad hela tiden. Om de bara visste..

Sen finns det nätter då jag sitter och läser om hur man bäst tar livet av sig och sedan väger för och nackdelar mot varandra. Jag känner mig rastlös men det finns absolut ingenting jag vill göra. Jag påbörjar olika sysslor konstant, vandrar runt i mitt hus i timmar, försöker titta på filmer men det går inte. Allting känns helt meningslöst, som om det inte finns någon anledning att göra någonting alls för allting är bara samma sak. Det är inte så att jag vill dö, men det känns som det bästa av dåliga alternativ.

Jag inser ju att jag borde söka hjälp men samtidigt finns det något som tar emot. För det första vet jag inte om jag vill ha hjälp eftersom det antagligen skulle begränsa mig ganska rejält. Om jag berättar för någon psykolog att jag vill ta livet av mig lär jag ju bli förhindrad från att göra det, och det vet jag inte om jag vill.
Den andra anledningen kanske låter mesig, men det känns som att det blir "verkligt" om jag skulle berätta för någon. Så länge det bara är jag och människor som inte känner mig som vet om detta kan jag bestämma själv hur allvarligt det är eller ignorera det under de bra dagarna. Om jag söker hjälp kommer jag ju behöva ta itu med det och jag vet sedan innan hur jobbigt sådant är.

Den tredje anledningen är att jag har extrema svårigheter med att prata om mina känslor. Det fungerar att skriva (även om jag fortfarande tycker att jag uttrycker mig väldigt dåligt) men jag kan verkligen inte prata. Det känns som att jag blir stum. Det brukar sluta med att jag antingen stänger av helt och bara sitter helt still i flera timmar utan att göra någonting, eller så gråter jag hejdlöst i flera timmar istället. Det finns liksom ingenting mitt emellan. Jag vet inte hur jag ska kunna ringa och boka en tid och sedan berätta om min problematik.

Jag vet inte ens vad jag vill med det här inlägget. Antar att jag bara vill skriva av mig eller höra om någon annan känt likadant. Det känns väldigt ensamt ibland.

Anmäl
2015-06-15 11:25 #1 av: Sagolikt

Du behöver hjälp! NU!

Här hittar du olika telefonnummer att kontakta.

Anmäl
2015-06-15 11:28 #2 av: _Fisken

Du kanske lider av en depression som det låter? Ta modet och ring vårdcentralen . Du måste ta dig ur tankarna och det finns hjälp att få. Där är en läkare till stor nytta. Tro mig. Du är säkert inte den första. 

Anmäl
2015-06-15 11:45 #3 av: [Juel70]

Du borde kontakta en psykolog så att du får prata av dig om dina tankar och känslor. Man kan inte gå omkring och bära på dom själv.  Först måste du ta dig upp ur brunnen för att kunna se ljuset, sen kan du börja jobba lite mer med dig själv, få stöd och hjälp och samtal att kunna ta dig vidare för att hitta dig själv och bli starkare. 

kram

Anmäl
2015-06-15 11:46 #4 av: Niklas

#0: Det går bra att skriva hur man mår till exempelvis en läkare eller psykolog. Det kan till och med vara en fördel.

Jag tycker att du ska ta hjälp. Det låter inte riktigt som om du förstår vad som ligger i den "andra" vågskålen. Tänk dig ett liv som känns meningsfullt och där du gör saker du trivs med. Kanske någon att dela livet med som får dig på bra humör. Att du inte ser det nu beror på att du mår dåligt, men du kan få hjälp att se en mening i livet.

Alla har dåliga perioder. Tar de över livet är det dags att söka hjälp.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Förbättra din engelska på iFokus systernätverk, Savvity 🎈.

Anmäl
2015-06-15 11:49 #5 av: [Lollo 97]

Har haft samma problem i ett halvår nu och det har bara blivit lite bättre. Jag har inte pratat med någon men jag tror det skulle hjälpa väldigt mycket. 

Har haft självmordstankar, ett lätt självskade beteende, ångest o.s.v. Så jag vet hur det känns, har också svårt att prata om mina känslor.

Anmäl
2015-06-15 11:58 #6 av: [[Boris Sager]]

Nu kommer jag med en kontroversiell tanke. Du sager att du inte har nagra "riktiga" problem. Ar det kanske i avsaknad av dem som du mar daligt? Kanner att du inte lever?
For mig ar det sa, att om jag skulle kanna att jag inte har nagot att kampa for, skulle jag delvis, atminstone, tappa " gnistan".
Nu vet jag sa lite om din bakgrund och kan bara utga fran mig sjalv.

Anmäl
2015-06-15 12:00 #7 av: Niklas

Att prata om sina känslor och hur man mår tror jag de flesta tycker är svårt. Man behöver ofta träna på det. En fördel ni har är att ni verkar känna hur ni mår. Det gör det lite lättare att beskriva det.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Förbättra din engelska på iFokus systernätverk, Savvity 🎈.

Anmäl
2015-06-15 14:08 #8 av: [T-Johan]

Om man har självmordstankar ska man inte blanda in psykologer.

Det är en psykiatriker, en läkare som förstår sig på sjukdomar i hjärnan, som ska ställa diagnos och förslå behandling om det behövs.

Ring psyket och berätta hur du mår. Det samtalet tar 30 till 60 minuter. Och sedan får du en tid till psykiatriker. Även om det tar två tre veckor, så är du registrerad och kan lättar få akut behandling på psykakuten.

Men som många redan skrivit Du behöver hjälp utifrån av proffs!

Anmäl
2015-06-15 14:17 #9 av: Anonym

Tack för era svar. Det känns skönt att skriva av sig här så jag tror att det skulle hjälpa att kunna prata med någon mer kontinuerligt. Samtidigt kan jag ändå inte bestämma mig för om jag verkligen vill ha hjälp. Jag är rädd för att jag inte kommer ha kontroll över situationen, jag vill inte att någon annan ska komma in och bestämma vad jag ska göra. Jag vill kunna ändra mig och bli lämnad ifred.

#6: Jag tror det är lite så. Det finns en del saker som jag brinner för, men oftast känns det som att jag inte gör någon skillnad iallafall. Jag blir bara ledsen av att se hur mycket hemskheter som händer hela tiden, så det känns svårt att kunna engagera sig på riktigt.

Jag ska tänka lite mer på att söka hjälp och kolla upp vilka alternativ det finns.

Anmäl
2015-06-15 14:52 #10 av: _Fisken

Min svärfar fick alltid lättare psykoser på vårarna då han sov sämre pga ljuset. Han kunde inte bedöma om han var sjuk eller inte - just då.  Det spelade ingen roll vad man sade. Det fanns lixom i sjukdomsbilden. Sjukdomsinsikten. Sen fick han hjälp...

Anmäl
2015-06-15 14:57 #11 av: Niklas

#9: Du kan berätta för dem att du är rädd för att inte ha kontroll över situationen eller att någon annan ska bestämma vad du ska göra. Det kan de säkert förstå. Du är inte den första som känner så.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Förbättra din engelska på iFokus systernätverk, Savvity 🎈.

Anmäl
2015-06-16 00:08 #12 av: Valkyrija

Det låter utan tvekan som att du är deprimerad. Jag har varit där också... Hamnar tillbaka ibland och känner som du gör. Jag vill inte dö men det känns som det bästa av endast dåliga alternativ. Jag rekommenderar dig verkligen att prata med någon professionell ang detta för det är inte roligt att känna så som du gör.  Du kanske kan starta upp en anonym blogg där du skriver av dig? Att skriva av sig hjälper iaf mig otroligt mycket. Behöver inte vara en blogg utan kanske en dagbok?

Finns det någonting som du faktiskt tycker om att göra oavsett hur dåligt du än mår? Blomma

Vänligen, sajtvärden Alyssa Hjärta

Blomma - Travhästen söker medisar! - Blomma
Sajtvärd för NyhedendomStenarSocialt stöd och Travhästen.
Medis på Huskatter och Råttor

Anmäl
2015-06-29 18:39 #13 av: KallaMigMimmi

känner igen mig. jag vill inte ta livet av mig men ibland har jag bara inte motivation till att leva. jag bryr mig mycket om allt levande natur djur växter människor. skulle vilja engagera mig i allt, och ibland har jag gjort det startat igång något som styr mot det bra..men slutar ofta med att jag blir lämnad själv med allt ansvar och människor fortsätter slava  på sina betalande jobb. jag e jaja så nu känner jag mig jobbig ska ju vara posetiv jag vet. m vet lite hur den båten du sitter i går

Anmäl
2015-07-16 19:21 #14 av: Ravynsfair

Tassar in och undrar hur det har gått för Ts. Fick du någon hjälp? Hjärta

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Anmäl
2015-07-19 19:42 #15 av: signemo

Bara jag. Som vill önska Dig ett liv där du ser  de fina Du kan uppleva.   En fin o go vänninna till mig tog sitt liv. Jag önskar så att hon varit med nu.  Saknar henne   jo jag vet det gått 20 år, men saknar henne ändå.  Tänk om  hon tagit hjälp, ja tänk om hon bara pratat om det. Låtit livet finnas med sina med o motgångar. Jag glömmer aldrig den natt jag utan att förstå varför ringer vårdcentralen o hör om de sökt mig o de säger ja. Jag var inte sjuk. Jag ber av hela mitt hjärta att du skall se något positivt i livet,  att du tar hjälp att du fortsätter skriva här . Sitter själv  o ser ut .  några träd, löv, ogräs ( dumt ord) o tänker vilket kraft det finns i allt det vi hsr men inte ser. En stor varm kram till Dig.

Var rädda om varandra

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.