Annons:
Etikettoff-topic-övrigt
Läst 977 ggr
Anonym
Anonym
2015-07-15 05:03

förstår någon mina tankar?

Kan INTE sluta tänka, undrar om någon skulle vilja bolla lite tankar med mig?

Jag vet inte om någon annan kan förstå min frustration

Jag har en snäll mamma, en mamma som älskar mig samma sak med pappa

jag var ett problembarn(deprimerad, aggresiv) när jag var liten, som 14 år tvingades jag flytta bort till ett internat i en stad jag aldrig varit i förut det var inte mitt hem!

det fanns personaler där dygnet runt, och regler. Gå upp 8 på morgonen gå och lägg dig klockan 20.00 Jag träffade nästan aldrig mamma och pappa

genom åren har jag inte fått flytta hem jag har alltså vart en tonåring på vift olika stödboenden någon kvinnas hem jag fick bo i ett tag

Nu är jag vuxen mina syskon har växt upp hemma dem har rest utomlands med mina föräldrar resor mina föräldrar aldrig ens frågat mig om jag ville följa med på

dem har fått priviligiet att växa upp som syskon med en mamma och pappa närvarande.

Jag vet inte om det är för mycket att begära men nu när jag lever utan stöd i en egen lägenhet som ung vuxen och fått tillfälligt problem med pengar så vill inte mamma hjälpa mig

Hon säger bara " Det är därför du ska ha stöd, jag har sagt det här förut jag kan inte finnas där för dig dygnet runt jag är din mamma inte din stödpersonal"

Och jag blev arg då och sa "Mamma jag ber dig aldrig om hjälp och nu när det väl händer hänvisar du mig till någon annan igen"

Jag har inga bekanta, inga vänner ingen och fråga. Men tänker inte fråga henne igen jag vill inte höra det igen.

Kan någon förstå min ilska som finns där någonstans över hur allt blivit? ¨

har aldrig hört om någon som vart i denna sits men ville mest skriva av mig.

(postade samma sak på Självkänsla.ifokus)

Annons:
VildaVittra
2015-07-15 06:06
#1

Jag har också blivit särbehandlad och har av idag ingen som helst kontakt med min familj. Sorgligt, men samtidigt riktigt skönt att aldrig behöva bli sårad igen, för usch vad det gör ont att bli ignorerad och överhoppad. 

Behöver du stöd så kan jag tipsa om att kontakta diakonen på ortens församlingshem. En diakon är som en professionell medmänniska, denne kan även dra i snörena om du behöver stöd ifrån samhället. Och man måste inte vara kristen, jag är inte det.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Aleya
2015-07-15 06:30
#2

Jag har tyvärr inte varit med om det du säger. Eller delvis så blir jag väl särbehandlad av min far. Jag har iof aldrig växt upp med han. Men jag har aldrig fått samma val som mina systrar. Att få körkort och sådant betalt. Om du dock är i behov av hjälp så kan du googla på din kommun och dels se på diakoner… men tror att ev Frälsningsarmén kan hjälpa. Men ska inte svära på det. Kram på dig. Det kommer lösa sig

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Valkyrija
2015-07-15 13:25
#3

Jag förstår absolut din ilska! Nu har jag inte varit i din sits men jag har själv blivit särbehandlad av släktingar och det gör mig arg, ledsen och besviken. Jag vet inte om jag kan ge dig några tips och råd men jag kan iaf säga att din ilska är befogad. 

Har du talat om för dina föräldrar hur du verkligen, verkligen känner? ❤️

Vänligen, sajtvärden Alyssa ❤️

🌺 - Travhästen söker medisar! - BlommaSajtvärd för Nyhedendom, Stenar, Socialt stöd och Travhästen.
**Medis på Huskatter och Råttor

Upp till toppen
Annons: