Annons:
Etikettsocial-fobi
Läst 1513 ggr
[Lollo 97]
8/18/15, 6:42 PM

Social fobi?

Hej. Under en längre tid, eller typ hela mitt liv har jag varit väldigt blyg. Men i 6:an  kunde jag knappt prata utan börja bli illamående, kallsvettas eller skaka som jag vet inte vad. Jag kan inte äta med andra, jag kan inte gå på offentliga toaletter, jag har svårt att umgås med andra, jag vågar knappt prata, i vissa situationer vill jag bara springa därifrån. Jag vill helst gömma mig. Blir det för mycket folk på ett ställe, t.ex 5 stycken eller mer får jag panik och tar mig snabbt därifrån.

Men jag började 7:an igår. Jag var ju såklart nervös som de flesta andra. Jag och en kompis satt vid ett bord och småpratade lite, men sen började det komma mer och mer folk och jag reste mig från bordet för jag fick typ panik och gick en bit därifrån, jag trodde jag skulle svimma sen när det var typ 70 pers där, jag ville bara därifrån, jag började gå mot dörren för att göra mig redo för att springa därifrån, låter kanske super töntigt men jag ville så gärna det, men jag stannade. När vi gick till klassrummet skakade jag rätt mycket.

Idag var jag nervös också. Vi hade en uppgift på fysiken när vi skulle ha ett vatten rör och modellera eller nåt. Asså jag ville bara därifrån (jag gjorde det ensam), ville inte dra åt mig uppmärksamhet. Men jag klarade det väl någorlunda med lite skakiga ben och händer.

Rasterna är hemska, det är så mycket folk överallt och jag får panik och vill gräva ner mig i ett djupt hål. Muntliga redovisningar är hemska, blir väldigt yr. Vill helst inte byta om på idrotten för då får jag hemskt ångest också. Det är jätte jobbigt att få ordet i klassrummet.

Ville skriva av mig lite tror jag, men kan det vara social fobi?

Annons:
[Silverräv69]
8/21/15, 3:53 PM
#1

Stackare, sådan skräck upplevde aldrig jag, men snudd på. =)

Jag kan inte säga exakt om det är social fobi, men jag tror du kan vara högkänslig också..vilket innebär att du tar emot alla intryck från omgivningen, alla ljud, ljus, människor, energier, känslor, lukter..verkligen ALLT, som din hjärna inte kan ignorera eller sortera bort.

Om du tar emot all denna "information" och inte vet hur du ska hantera den reagerar med stress och rädsla..kommer din kropp så småningom lära sig att alltid reagera med rädsla och panik i en "fly"-respons för kroppen tror att du är i livsfara och måste fly genast.

Jag kan föreställa mig din panik och stress, så jag ska försöka ge dig några konkreta råd som kanske kan hjälpa dig direkt.
Tyvärr är världen runtomkring oss stökig och kommer bara bli värre tror jag, så vi måste lära oss att anpassa oss och vara påhittiga med hur vi ska kunna klara oss. För långvarig stress är jättedåligt för kroppen, speciellt när du är tonåring och fortfarande utvecklas och mediciner är heller inte att rekommendera i första hand.

Men öronproppar hjälper mot stöket och volymen runtomkring, så ljudnivån sänks för dig och ett av dina "sinnen" dämpas. Att undkomma folk på rasterna kan du gå på promenader eller hitta ett speciellt enskilt ställe att vara på, sedan gå och hämta böcker och gå på lektion. (Mitt "gömställe" var en buskdunge, alla tyckte jag var superkonstig, men jag ville inte vara bland folk).
Lunchrasterna kunde jag aldrig komma ifrån, de var värst, men öronproppar hjälper mot ljudet, men inte mot synintrycken, din klass kanske får en lunchtid då det inte är så mycket folk i matsalen. Efter maten kan du gå ut igen.

Inne på lektionerna kan du antingen sitta allra längst fram så du bara fokuserar på lärarna eller längst bak där alla är vända ifrån dig och du inte känner blickar i ryggen.

Hur och vad folk tycker om dig spelar INGEN ROLL! För alla runtomkring dig vet inte själva hur och vem de är riktigt. Du ska bara bry dig om dig själv och ord/rop kan inte skada dig om du är säker på dig själv och vad du behöver för att må bra och klara skolan.

Eftersom du inte gillar att prata med någon, skriv ett brev och lämna till kuratorn, där du förklarar exakt hur du känner och är som person, var noga med att berätta vad du vill ha hjälp med och be om konkreta råd.
Om du inte känner dig trygg att sitta på ett "möte" med kuratorn, fortsätt brevväxla tills du känner dig tryggare, lugnare och lärt känna personen lite. Sedan kan du sitta ner och kanske bara lyssna på vad hon/han har att säga, du behöver kanske inte prata. och så vidare. =)

Din familj kanske också kan hjälpa dig om de är förstående, annars får du föra din egen talan och be om hjälp. Det finns mycket hjälp att få, mig kan du också skriva till om du vill. 

Om inget hjälper dig på den skolan du är på, kanske du vill byta till en liten skola på en mindre ort eller liten privatskola i stan (om möjligheten finns och familjen tillåter det). Jag bytte från en 900 elevers-skola till en med max 200 elever och det var underbart, fick vänner för livet och vi är bästa vänner fortfarande. Där blommade jag ut, alla var accepterade som de var, alla var lika knasiga, lärarna också. Fanns mycket kärlek på den skolan! Till och med kocken visste vad vi hette och vi fick hjälpa till med maten!

Lycka till Lollo! Kommer att gå bra ska du se, vi hjälper dig, du är inte ensam!

[Lollo 97]
8/21/15, 6:05 PM
#2

Tack för tipsen 🙂

När vår klass äter är det cirka 100-150 elever i matsalen 🤮 Men öronproppar kanske skulle vara något. På rasterna är det väldigt stökigt och får panik 9 av 10 gånger, mycket folk och ljud.

Får även hjärtklappning, rodnar, skakar (som jag skrivit innan), kallsvettas och får ibland inte fram det jag vill säga vilket är jobbigt. Får även feberkänslor ibland när det blir mycket ljud och folk, känns nästan som om jag ska svimma ibland pågrund av det, alltså jag blir glödhet i ansiktet.

[Älskamig]
8/22/15, 10:35 AM
#3

Jag kan inte säga att du har social fobi, för jag har ingen större koll på de exakta "symptomen" eller vad man ska kalla det. Vad du kan göra är ju att höra av dig på iFokus sida för Social fobi. Där finns det ju fler med liknande problem och då kan du kanske få lite fler tips. 🙂

Tycker inte du ska behöva må så dåligt som du faktiskt gör… Du kanske kan prata med en kurator/psykolog på skolan och se om de kan hjälpa dig mer?

Jag har själv alltid haft svårt att äta bland andra människor, men det handlar mer om att jag vart med om "påpekningar" om att jag äter det och det, att det är äckligt osv, vilket gjort det jobbigt för mig. Men genom att sitta med folk jag känner mig trygg med, så blir det lättare. Annars kan man ju alltid äta själv eller kanske ta med sig något och äta under rasten? :)

Upp till toppen
Annons: