Jobbiga känslor

Flytta långt hemifrån

2015-08-25 23:39 #0 av: Cahirira

Om några dagar flyttar jag fem timmar hemifrån för att bo i ett hus med fyra människor jag aldrig träffat förut. Det är första gången jag bor "själv" (dvs utan mina föräldrar) och jag är så nervös att jag tror jag kommer spy. Börjar universitetet i samma veva så det är något jag också är jättenervös för. Har inte kunnat sova ordentligt på två veckor och ju närmare flyttdagen jag kommer desto mer börjar jag ångra mig. Alltså, jag har kommit in på mitt drömprogram och jag vill verkligen göra detta, men det är så sjukt läskigt. Mina rumskamrater verkar också jättetrevliga när jag pratat med dem över facebook, men de är ju ändå främlingar.

Jag oroar mig så himla mycket för att det ska gå fel. Tänk om jag inte klarar studierna och halkar efter. Tänk om nollningen är skitjobbig. Tänk om jag redovisar jättedåligt. Tänk om ingen i min klass tycker om mig. Ännu värre, tänk om mina rumskompisar inte tycker om mig! Jag är en ganska introvert person så jag behöver mycket ensamtid, så jag oroar mig för att det inte kommer fungera att dela en bostad. Samtidigt känns det som att det kan bli sjukt kul om vi kommer överens, och det är ganska skönt att inte vara helt ensam i en ny stad.

Är bara så nervös och rädd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill ju göra det här, men det hade varit så obeskrivligt skönt att bara strunta i allt och stanna där jag är. Jag har hemlängtan innan jag ens åkt någonstans.

Är det någon annan som flyttat långt hemifrån? Hur gick det för er? Skulle jättegärna vilja höra om någon annan känt likadant och hur det blev sen.

Anmäl
2015-08-25 23:44 #1 av: Valkyrija

Åh jag förstår att du är nervös! Men tänk på hur otroligt kul du kommer ha under tiden du är där och pluggar. Du har ju kommit in på ditt drömprogram och personerna du ska bo ihop med tycker du ju verkar trevliga! Kanske är det vänner för livet? Glad Du kan ju alltid åka hem och hälsa på så du är ju inte fast där direkt!

Jag pluggar delvis på distans och på deltid. Jag åkte upp till Östersund från Trollhättan och bodde i en stuga med 3 st andra kursdeltagare. Innan jag åkte va jag också jättenervös men fasen vad roligt jag hade!! Träffade massor av nya vänner och gjorde det jag älskade... Du behöver inte vara orolig! Det kommer bli jättebra! Skrattar

Blomma - Travhästen söker medisar! - Blomma
Sajtvärd för NyhedendomStenarSocialt stöd och Travhästen.
Medis på Huskatter och Råttor

Anmäl
2015-08-26 07:06 #2 av: [Älskamig]

Jag flyttade 8 mil ifrån mina föräldrar, började gymnasium där jag inte kände en människa (heller inte i staden jag flyttade till!). Dock är det de bästa som har hänt mig, eftersom att jag lärde känna så mycket folk, lärde mig att ta ansvar och på så sätt växa! Glad

Jag tycker inte att du ska oroa dig, du borde ge det en chans först! Man ska inte oroa sig på sådant som man inte vet något om i förtid. Ta det som det kommer! Ett tips är att vara social när du flyttar/börjar där, då är det lättare att lära känna folk, även om du skulle vara blyg och så. Det hjälper jätte mycket!

LYCKA TILL!Hjärta

Anmäl
2015-08-26 11:05 #3 av: Cahirira

Tack för era svar <3
Jag försöker tänka positivt och typ peppa mig själv, men samtidigt tänka att om det inte går så kan jag ju alltid flytta hem.  Vad som än händer så måste jag ju inte fortsätta om jag verkligen inte vill (fast det skulle nog kännas ganska sämst att åka hem igen.)

Egentligen vill jag bara flytta och börja nu så jag kan sluta vara så nervös, haha. Vad skönt att höra att det gått bra för er ändå! Hoppas det blir likadant för mig.

Anmäl
2015-08-26 12:37 #4 av: Jess89

Vet hur det känns och vara nervös inför saker. Se fram emot de positiva sakerna istället för problem som kan uppstå. Uppstår det problem går de alltid och lösa på vägen. Dessutom tror jag att du kommer växa som människa genom att göra detta. Som de tidigare skrivit så kommer du vara med om mycket roligt. 

Har själv inte bott längre ifrån släkten än 40 minuter. Har visserligen ena föräldern 3-4 timmar bort. Personligen tyckte jag att det var skönt men alla är vi olika. 

Jag tror att det kommer går kanon bra för dig. Lycka till! 

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Anmäl
2015-08-26 14:41 #5 av: [Silverräv69]

Jag har fått lära mig, att om man har en dröm man vill uppfylla..måste du övervinna alla rädslor du får möta på vägen. Detta leder till otrolig segrarkänsla och du kommer att vara så stolt över dig själv.

Ta en dag i taget, tänk inte för långt fram som kan oroa dig onödigt mycket..detta ska vara något du ska vara överlycklig för!

Du kan be någon följa med och sova över första natten och kanske till uppropet, så att du inte känner dig ensam och utelämnad! Kanske kan ta in alla intryck mer positivt då och kunna sova fram tills dagen D kommer. =)

¤HjärtaDu är aldrig ensam eller oälskad Hjärta¤

Anmäl
2015-08-26 17:17 #6 av: Fridaaaa

Kommer att gå jättebra! :)

Jag var jättenervös när jag flyttade och då var det ändå tillsammans med killen :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2015-08-30 23:01 #7 av: Cahirira

Tack för era peppande kommentarer

Anmäl
2015-08-30 23:05 #8 av: Cahirira

Oj, verkar som resten av mitt inlägg inte kom med. Jag blev iaf klar med flyttandet idag och nu ligger jag ensam i mitt nya rum för första gången och känner mig alldeles livrädd. Vill bara ringa mina föräldrar och be dem hämta mig. :( mina rumskamrater verkar schyssta och så, men eftersom jag inte känner dem ännu är det ändå väldigt ensamt. Vi ska ha sällskap till skolan imorgon så det är skönt.. Just nu skulle jag dock helst bara åka hem och strunta i allting. Hoppas det känns bättre imorgon.

Anmäl
2015-08-31 11:44 #9 av: Jess89

Du ska se att det snart kommer kännas bättre. Ibland tar det tid innan man vänjer sig vid nya saker, men är övertygad över att det kommer bli bra för dig.

Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga

Anmäl
2015-08-31 22:55 #10 av: Cahirira

#9 jag hoppas det :( din kommentar fick mig att känna mig lite bättre, men det är verkligen skitjobbigt just nu. Själva programmet verkar askul men jag hatar att det är så mycket lekar och spex hela tiden. Blir trött efter bara några timmar men sen när jag kommer "hem" är det lika mycket ljud ändå för mina rumskompisar är oerhört sociala och högljudda. Går liksom inte att komma undan någonstans så jag är på helspänn hela tiden. Har hållit tillbaka gråten hela dagen och vid sju låtsades jag att sova för att få vara ifred. Har bokat tågbiljett hem på fredag så ska försöka stå ut till dess. Känns bara som ett jättestort misstag att åka hit. :(

Anmäl
2015-09-01 07:33 #11 av: Fridaaaa

Kan inte försöka hitta eget boende?

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2015-09-01 23:07 #12 av: Cahirira

#11 försöker hålla lite koll men det är extrem bostadsbrist just nu. :/ vet väldigt många som tvingas sova i sovsalar och vandrarhemmen är helt fulla, så egentligen borde jag vara tacksam att jag ens har någonstans att bo..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.