Skäms över mig själv
Hej! Ny här på iFokus så var jätteosäker på om detta är rätt sajt, men jag chansar på de.
För ett par veckor sedan när jag var på väg hem från skolan i ösregnet så såg jag en liten kille, typ 7-8 år gammal som satt och grät inne i skogen, han hade shorts och linne på sig trots att det var svinkallt, tänkte att något verkligen måste vara fel så jag gick fram och fråga vad som hänt, han berättade då att hans föräldrar dricker jämt och blir aggresiva mot honom, att dom slår honom, kastar saker omkring sig och skriker. Han berättade att han ofta sitter i skogen från det att han slutar skolan tills de är läggdags, han vill träffa sina föräldrar så lite som möjligt. Jag tog med killen hem till mig, erbjöd honom torra kläder och mat. Han berättade att han brukar leva på skollunchen då det nästan aldrig finns mat hemma hos honom, hans föräldrar spenderar alla pengar på alkohol. Han berättade oxå att han är mobbad i skolan och att han ej känner sig trygg, han är rädd att folk ska slå honom. Jag gav pojken min gamla mobil som ej används längre, jag la in mitt nummer på den och sa att han kunde ringa precis när han ville, att det inte spelar någon roll om de är mitt i natten, han kan inga ändå, eller smsa om han hellre vill det. Pojken fick med sig ett paraply, en filt och lite mat när han var tvungen att gå hem, mina föräldrar var nämligen på väg hem, och dom visste ej om att jag tog hand om killen, men jag sa att han var välkommen tbx när som helst. Jag hade sms kontakt med pojken i ca 2veckor, i början var det jag som ringde honom och inte tvärt om, jag ringde en gång per dag och fråga hur han mådde, men efter ett tag så började han ringa mig flera ggr per dag, han sa att våra samtal hjälpte honom att känna sig trygg, och gladare. Jag presenterade pojken för min lillebror och dom blev vänner direkt, nu kunde pojken komma hem til oss när han ville utan att de var märkligt, nu fanns det liksom en anledning, i slutet var han hemma hos oss nästan jämt och de var då jag började bli riktigt orolig över hur han hade det hemma, jag bestämde mig för att prata med rektor på hans skola (jag går ej på den skolan), detta skulle han inte behöva stå ut med. Rektorn kontaktade socialtjänst och allt har löst sig jättebra nu, pojken bor hos en annan familj som han stortrivs med, alla mår bra, alla förutom jag. Denna händelse har fått mig att må jättedåligt, det har fått mig att tänka till, tänka på hur många som faktiskt har det jobbigt. Självklart har jag varit medveten om det innan, men inte på samma sätt. Jag har läst och krig och slavhandel i skolan men det har inte varit en så stor grej för mig. Men detta berörde mig verkligen, jag har liksom sett det irl, har kommit nära en person som har det jättejobbigt, jag kan inte beskriva den känslan, de är fruktansvärt. Jag kan inte sluta tänka på alla stackars barn/unga som sitter ensamma just nu, som kanske gråter över drickande föräldrar, dödsfall eller något annat jobbigt. Jag skäms över mig själv oxå, jag har ALLT man kan önska, en bra familj, massa vänner, pengar, allt liksom, men denna stackars pojke var mobbad, blev slagen utav familjen och han hade inte ens mat hemma och själv får jag allt serverat, jag känner mig så hemsk. Vill bara ligga i sängen resten utav livet, och skämmas.
Jag försöker vara snäll mot alla, tänkte att det kanske skulle få mig att skämmas mindre. Istället för att vara med det 'coola' gänget som jag brukade hänga med så bokstavligen springer jag runt i skolan och letar efter folk som är utstötta och ensamma, istället för att spendera alla pengar på mig själv, så tar jag med dessa ensamma personer tilll torget och bjuder dom på fika, försöker lära känna dom, tar reda på deras intressen och parar ihop dom med andra ensamma människor som jag blivit kompis med, hittar två ensamma med samma intressen och hänger med dom båda två samtidigt, på så sätt blir dom vänner och inser hur mkt gemensamt dom har, två av mina nya vänner har funnit varandra och är bästa vänner nu tack vare mig, men det får mig inte att må bättre, skämms fortfarande över mig själv, över hur mkt grejer jag har, och över hur fantastiskt bra jag har det.
Hjälp mig snälla, vad ska jag ta mig till? mår skit.
Wow, du behöver verkligen inte må skit. Jag känner igen mig i 'uppvaknandet' och det är sant vad du säger att det är så många som har det dåligt. Jag ska länka en person, John St Julien som flyttade ifrån sitt hem i England till Afrika för att starta en fond där han hjälper barn och familjer i Afrika som har det svårt, senare började han också ta hand om herrelösa/illa behandlade hundar. Ditt kall i livet är kanske att göra volontärarbete, eller börja plugga till något där du verkligen kan göra nytta istället för t.ex. ett gammalt kontorsjobb. Se framåt, se möjligheterna! Jag är väldigt trasig inombords just nu, men jag vill också hjälpa till och vara till nytta i den här världen. Jag vet hur bra jag har det, men ändå gnäller jag över saker och är fortfarande alldeles för egoistisk. Samtidigt måste man hitta en balans. Mår man inte bra själv kan man inte hjälpa andra, och det är tyvärr den första halvan jag är på i detta läge. Tycker du gjort fruktansvärt bra ifrån dig och beundrar dig. Världen behöver fler människor som dig, så snälla, må inte dåligt, vi vill inte förlora dig till mörkret!! Här är John: https://www.youtube.com/user/johnst1111/videos
'-Headlights on the highway-'
Jag tycker du ska ge dig själv en klapp på axeln för det du gjort.
Jag har gjort något liknande, och folk förstod inte hur jag vågade.
Jag kallar det att vara medmänsklig, och kan man göra en person gladare den dagen så är jag nöjd.
Och du ska absolut inte känna skam av att du har det bra.
Använd den gåvan du fått för att göra det bättre för de som har det dåligt, så kanske dom i sin tur gör en god gärning.
Så sköt om dig och sluta med ditt dåliga samvete och använd gåvan! 🌺❤️👍
Memento mori
Medarbetare för Julen
![[Älskamig]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Riktigt bra gjort måste jag säga.❤️ Det är många som ser det du har sett, men som inte vågar göra något. Detta då de oftast är rädda för de negativa konsekvenserna, som oftast inte brukar förekomma ändå om man försöker hjälpa någon. Oftast är det uppskattande!
Du ska, precis som många andra skrivit, inte känna någon skam eller skuld över att du har det mycket bättre än många andra. Du kan nyttja det och sprida den glädjen till andra som har det mycket sämre, så de också får ta del av det. Alla har det liksom inte bra, men då får man också tänka att man kan finnas där och försöka hjälpa till - som en hjälpande hand - när man själv har det lite bättre satt.
Du verkar vara en fin person, så stå på dig!😊
Åh så bra du är! 🌺
Tack för era fina svar <3
Väldigt bra gjort, vilken förebild du är. 🙂🙂
Det du gjorde mot den lilla pojken är mycket beundransvärt och fint gjort. Nu har han det bra. Tyvärr kan inte 1 hjälpa alla men alltid någon. Stor creed till dig! 🌺
#6 & #7 tack så jätte mycket <3
Inte ska du må dåligt av detta, du är en varm person full av empati.
Ett stort eloge till hur du hanterade detta, en sann förebild! ❤️☀️
Vänliga hälsningar Sanna.
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus
Hej Sofia!
Att du hjälper andra är en fin egenskap du har. Men se till att det inte blir för mycket, tar över ditt liv så att du tar in alla åsikter och intryck och DET trycker ner dig.
Man kan inte hjälpa andra hur mycket man vill, om man själv mår dåligt.
Det gäller att hitta en balans och kanske bry sig ett visst antal timmar säg 8 timmar som är en arbetsdag. Men när du kommer hem så försök släppa det du gör som är egentligen väldigt fint.
Jag jobbar med hemlösa och missbrukare och kommer i kontakt med många akuta hemlösa som inte har någonstans att ta vägen. Jag kan inte ta med mig jobbet hem, jag har gjort det förr. Och det blir inge bra då.
Jag började må sämre och tillslut var det svårt att hjälpa andra även när jag arbetade.
Vilket gjorde att jag var sjukskriven i 6 månader.
Jag har själv en kass bakgrund som hemlös, missbrukare och suttit inne 3,5 år.
Vet hur det är att må skit.
Men man måste släppa det man gör så det inte rinner över. Viktigt!
Men blir glad över din egenskap, önskar alla har den. Glöm inte bort den!
Med vänlig hälsning
Andreas Johansson
____________________________
Convictus
Råd & Stöd / Uppsökare
113 27 Stockholm
Tel:
Tel direkt:
E-post: andreas.johansson123@outlook.com
Hemsida: http://www.convictus.org
Tusen tack #9 & #10 🙂
Nej, skäms inte för det du känner, vem du är och hur du har det! Du har hittat ditt kall i livet och det är fantastiskt! Fler borde vakna som du gjorde och innerligt, villkorslöst hjälps folk!
Jag skäms också ibland för att jag har det underbart bra i livet just nu, med mer än vad jag egentligen behöver. Men det ger mig en möjlighet att hjälpa folk på ett sätt som andra kanske inte kan. Livet handlar inte om materiella ting, det är inte det vi blir ihågkomna för när vi går bort. Det är alla relationer vi haft, alla vi hjälpt, alla vi fått le och skratta.
Någon du möter på gatan kanske bara behöver få se ett leende på dina läppar för att få deras dag att se ljusare ut, att bli sedda och bli trevligt bemötta. Bara ett leende kan vända en persons hela liv, men det tror man oftast inte på.
Det viktigaste du kan ge en människa är inte saker, det är som du skrev: Kärlek, trygghet, omtanke och din tid! Du fick killen att känna sig sedd, hörd och omhändertagen, Du räddade faktiskt hans liv! Några år till hade kanske han hamnar i alkoholens grepp, med dåligt umgänge bara för att hitta samhörighet i samhället. Men du visade honom att det finns kärlek bland folk, att han kan lita på medmänniskor, att han är älskad och accepterad för den han är.
Tänk såhär, när skammen tar överhanden, kan du inte bära alla människors problem. Du kan inte göra allt, men alla kan bidra med något.
Du har gjort mer än miljoner människor under sin livstid!!
Fortsätt sprida kärlek på det sättet du kan, det betyder mer för dem du möter/umgås med än du tror, ofta berättar inte folk hur bra någon får dem att må, de är tacksamma och glada i hemlighet.
Jag önskar bara att jag hade haft en sådan tjej som du i min skola när jag var barn, denna världen har varit grym mot mig med. Men det fanns andra människor där för mig och jag byggde upp ett fantastiskt liv mha dem. =)
Och dina tårar för människor som råkar illa ut är en bön i sig om bättring och kärlek. Att endast tänka tanken släpper fri sådant vi inte förstår.
Så skäms inte, utforska din förmåga att nå fram till folk. Se glädje i det du gör och var stolt över det! Du kommer att göra mycket gott i världen om ditt hjärta är lika rent och stort som nu!
Du har gjort en god gärning var stolt över det.
Vänliga hälsningar Jessica
medarbetare på socialt stöd & Anhöriga
#12 & #13 tack så otroligt mycket för era kommentarer. De värmer mig att läsa era fina ord <3