Annons:
Etikettdepression
Läst 1128 ggr
Linnea1986
9/7/15, 7:38 PM

Depression

Hej! En klasskompis till mig gick bort i torsdags. Mina vänner vänder sig direkt till mig och nästan kräver att få stöd och tröst, jag brukar alltid finnas där för dom i alla lägen. Jag är bra på att trycka undan mina egna känslor och ta hand om alla andra. Jag har förlorat flera närstående innan och då har jag inte gråtit alls, självklart har jag varit ledsen, men jag trycker undan mina känslor och fokuserar på att ta hand om alla andras sorg. Alla förväntar sig att det ska vara så nu oxå men denna gång är det annorlunda… Av någon anledning så kan jag inte sluta gråta, har ingen kontroll. Det är svårt att förklara men de är som att alla känslor har hamnat i en burk, har alltid kunnat stänga locket på burken, kunnat stoppa undan den och ignorera vad som har hänt, nu är det som att det har läckt över burk-kanten, plötsligt kan jag inte stänga locket längre och stoppa undan burken. Alla känslor jag tryckt undan genom alla år kommer nu, all sorg bara väller upp. Den sorg jag inte velat känna för två år sedan när min mamma dog den sorgen kom nu, jag bara gråter och gråter, de går inte att stoppa. När mamma dog så grät jag inte alls, fällde inte en enda tår men nu två år senare så gråter jag helt okontrollerat. Varför har de blivit såhär? Kan det vara så som jag försökt beskriva? Att jag helt enkelt inte klarade av mer sorg, att de brast, all sorg jag tryckt undan kommer vällande nu? Va ska jag ta mig till, är så sjukt deprimerad ;(

Annons:
Tjeja
9/7/15, 8:04 PM
#1

Ja, det du beskriver låter som en helt naturlig reaktion som många har. Alla reagerar förstås olika och det finns inget rätt eller fel. Men det du beskriver är en reaktion som inte alls är ovanlig.  Inte alls konstigt om du vare sig medvetet eller omedvetet undertryckt dina känslor tidigare och bara hållit emot. Men förr eller senare kommer känslorna liksom ikapp och man klarar inte av att hålla emot längre  utan  behöver möta sina känslor, känna dem och börja bearbeta dem.

Jag tycker du ska släppa att försöka fokusera på att hjälpa dina vänner nu. Nu är det du som behöver stöd, på riktigt. Och du kan behöva vända dig till någon professionell för att få hjälp att börja bearbeta dina känslor och sorger. Dvs kanske en psykolog eller kurator eller någon som är utbildad för att ge stöd och hjälp när livet är tungt.

Har du en kurator eller skolsköterska på skolan, vänd dig gärna till hen och be om hjälp, hen kan hjälpa dig att få kontakt med t e x en ungdoms psykolog. Alternativt går du till Ungdomsmottagingen (UM) och ber att få prata med någon där som kan hjälpa dig. Dem har t o m egna psykologer och kuratorer ofta. och om dom inte har det så vet dem hur dem ska hjälpa dig att hitta rätt hjälp.

Hoppas du har några vänner och familjemedlemmar som kan vara ditt stöd och hjälp just nu när du behöver det. ❤️

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

[gurkan88]
9/7/15, 8:19 PM
#2

Att du känner stor sorg är normalt. Ett normalt beteende är att egentligen trycka undan, stänga locket och dra på sig en mask. En skyddsmekanism vi har.
Men man ska inte trycka undan sina känslor.
De kommer för eller senare ikapp en och då har man svårt att gå vidare.
Är du ledsen så tillåt dig själv att vara det. Alla måste kunna låta sina känslor komma.
Men det är ju även fint att du finns för dina kamrater, men låt dig själv tillåta vara ledsen.
Du behöver det för att kunna gå vidare.

SannaNolte
9/7/15, 8:38 PM
#3

Styrkekramar till dig ! . Det kommer bli bättre , låt det ta den tiden det tar , och känn ingen press ! . ❤️

Medis på Socialt stöd iFokus . ☀️

Upp till toppen
Annons: