Måste skriva av mig någonstans, så jag börjar här.. Jag skriver punktvis, för att ni ska enklare förstå vad de olika sakerna handlar om.

* I helgen fick jag förfrågan av min kompis G ifall jag skulle vilja följa med på en fest hennes kusin skulle ha, då hon inte ville gå själv. Detta är förstås en lång bit ifrån där vi bor, så det blir att man i så fall får vara där över helgen. Precis som alltid så svarade jag innan jag hade tänkt efter och för att mest vara snäll, så jag sa att jag kunde följa med. 😕 Idag så frågade min andra kompis L ifall jag skulle boka biljett dit snart, då L själv skulle göra det idag.. Jag drog då igång en lögn (eftersom de ofta har svårt att förstå!) om att det inte var säkert att jag ändå kunde följa med, då jag skulle på kalas den helgen. L menade på att jag var tråkig, att jag alltid har undanflykter när jag ska hitta på något med dem osv. Detta är förstås inte sant, men jag blir ändå ledsen och sårad att hon ens kan säga så. 
Som plåster på såren ringde jag min mamma om detta, men hon menade på att jag gjort fel, att jag först skulle pratat med G och att "det kan vara skönt att komma iväg lite". Jo , men visst. Det hade varit en sak att kanske åka iväg på något kul, till några jag känner. Nu ska jag dock iväg till folk jag aldrig träffat, där jag hörts ryktas att den ena bara vill ha dit mig för att sätta på mig (hur kan man i övrigt ens säga så om någon person som man aldrig ens har träffat?). Jag har pojkvän och han tyckte verkligen inte att jag skulle åka, dessvärre vet inte mina kompisar om min pojkvän pga många anledningar, och det gör det svårare att berätta "sanningen".  En annan anledning till att jag inte vill åka är för att jag inte ens har lust att umgås med mina vänner mer, då de knappast lyssnar på vad jag har och säga när jag pratar med dem. 😐 Jag har ont i magen av detta, då de förmodligen kommer nämna något imorgon om detta. 😭 Jag känner mig hemsk!

* I ca 1 år så har jag skrivit med en kille i min skola. I våras gick vi i parallellklass, men nu går vi i samma klass. Han började skriva med mig, och för att vara artig så skrev jag tillbaka. Jag tyckte det var skoj, då jag alltid tyckt det var trevligt med nya vänner (både tjejer som killar). Dessvärre har han under senaste tiden börjat fråga om jag vill ha "mysbilder" från honom. Jag har aldrig vågat svara ja på den frågan, då jag har en föraning om vad det kan "riskera" (jag har dessutom pojkvän!). Detta är väldigt synd, då jag tappade intresset helt för att vara vän med honom, när han började "snuska" sig. Dock har jag av och till skrivit till honom efter att han skrev det, men då har det alltid blivit att han frågat en gång till. Jag frågade t.ex vad han skulle göra i helgen (den helgen som nyss passerat), och då sa han att han bl.a skulle r*nka. Jag fick liksom en chock. Dels för att han knappt hälsar på mig i skolan (han pratar inte ens med mig…), dels att han ens skriver något sådant till någon han inte har någon "närmare relation" med. 
Jag tycker det är så synd att han, likt många andra killar som jag trott ska kunna vara mina vänner, bara tänker på sex. Jag kan inte tycka att det är på något sätt rätt att visa sin uppskattning så, genom att erbjuda mysbilder och att säga att man ska r*nka! Lite privatliv får man väl ha?
Jag känner mig åtminstone lite sårad och stött efter att ha fått de meddelanden av honom. Jag som bara ville vara vän med honom ju…😕 Jag frågade en gång om han var seriös, men tydligen var han det. Det gjorde mig ännu mer chockad.

* Jag har börjat fundera på om jag har någon form av panikångest eller annan sorts ångest. När jag ska göra saker som inte tillhör det vanliga, får jag oftast "pirr" i kroppen som liknar känslan av oro, känns som om det är något emot min bröstkorg när jag ska andas (inte hårt, men känslan finns!) osv. Jag vill bara gråta när jag känner den känslan, dessutom så skakar jag oftast och har ibland hjärtklappningar. Det är så fruktansvärt jobbigt, och det är bl.a därför jag inte heller vill gå på festen som jag nämnde i punkt 1.