Ångest efter sociala sammanhang
De senaste månaderna har någon slags social ångest smugit sig fram i mitt liv och eskalerat mer och mer. Efter sociala sammanhang sitter jag och tänker igenom saker jag sagt och gjort och hakar alltid upp mig på minst en sak som jag får ångest över och tänker att alla måste tro att jag är dum i huvudet eller dylikt. I dagsläget så ligger jag varje kväll och har ångest över något jag sagt på jobbet och ligger sedan och ältar detta i en evighet och tror att folk jag pratat med måste tro dittan eller dattan om mig.
Jag har tidigare varit en person som inte brytt mig så mycket om vad andra tycker om mig och har aldrig suttit och funderat över hur jag betett mig och vad jag sagt efteråt på det sättet jag gör nu… Jag har alltid haft lätt för att få ångest över saker men jag har alltid känt mig rätt socialt bekväm och aldrig oroat mig såhär men nu kan jag peka ut mina sociala "brister" varje dag. Jag vet liksom inte längre om det handlar om att jag helt enkelt börjat säga mer konstiga saker och blivit mer socialt osäker eller om jag hittar på och förstorar upp saker i efterhand.. Ingen aning.
Någon som känner igen sig? Hur jobbar man bort en sånt här? Hur ska jag tänka? Vart fan kommer detta ifrån? åh..
Jag kan känna igen mig i det du skriver, även om jag inte träffar så mycket folk förutom vänner och familj så blir jag nervös när jag ska träffa nytt folk för att jag helt enkelt är rädd att göra bort mig. Men om och när jag säger något fel brukar jag försöka att skratta åt det, även om det mest blir ett nervöst skratt :s Brukar tänka att visst är jag lite fumlig och så men vad stör man sig mest på: En otrevlig och osympatisk person som kanske vräker ut sig något elakt eller skriker åt någon eller en person som råkar säga fel eller något konstigt? Efter mina vikariat jag jobbat på och kurser jag läst kan jag säga att jag tycker majoriteten av de jag träffat är konstiga på ett eller annat vis - konstiga är vi allihopa.
Det låter som att det är en slags social ångest, och sånt kan ju verkligen drabba vem som helst. Kanske träna upp självkänslan? Kan du inte ge ett exempel på en situation och vad du sagt som du tyckt varit "fel"?
Jo, det handlar nog om självkänslan i grund och botten.
Hmm.. Ja, det var en grej idag exempelvis. I personalrummet satt vi och snackade lite alldagligt och så började en ny kollega prata om att hitta på något efter jobbet någon dag och föreslog nästa fredag. Jag frågade då vad det var för datum då jag fick för mig att det var samma dag som vi ska tacka av några kollegor som slutade för ett tag sedan så jag sa "hmm är det inte då vi ska tacka av XX och XX… Men juste det vet ju inte du vilka det är (för att hon är ny och de slutade innan hon kom)", sen sa någon annan något till mig som jag svarade på och jag kom av mig och glömde bort att svara henne angående att hitta på någonting. Det har jag ältat lite och undrat om hon tyckte att jag var otrevlig och kanske blev ledsen av att jag verkade så ointresserad av att hitta på någonting. Jag kände också att jag kanske lät lite dryg angående att hon inte kände de gamla kollegorna.. Till det hela hör att jag satt och spelade ett mobilspel med en annan kollega (han som började prata med mig mitt i allt) samtidigt så jag var nog även lite disträ på grund av det och fokuserade inte helt på konversationen.. Vilket också kändes drygt.
Det är väl ett exempel på hur det kan se ut.