Ensamhet

Vilse och ensam på livets väg

2015-09-29 23:32 #0 av: Saquizin

Hej! Jag har aldrig använt forum på nätet innan så vi får se hur det här går. Saquizin är namnet jag använder när jag spelar spel och har gjort så i 10 år nu. Tänker inte säga så mycket mer än att jag är en kille som är 22 år gammal.

Jag har haft vissa tuffa perioder i mitt liv på högstadiet och gymnasiet men ändå tagit mig igenom det och tog studenten 2012 och var i en bra klass med vänner. Efter studenten går ju alla sin egen väg och jag lämnades ofrivilligt ensam utan sociala kontakter för att jag är dålig på att skapa och behålla sociala kontakter.

Jag har antagligen lite social fobi för att jag inte känner mig så bekväm i sociala situationer där jag svettas en del och vänder mig bort. Några vänner att göra saker med och dela tankar och känslor skulle göra mycket nytta för att det är lite jobbigt just nu. 

Efter studenten skulle jag verkligen börja etablera ett eget liv med inkomst, bostad och hitta energi till att ta ett körkort. Jag bor hemma fortfarande, har inte haft något arbete och inget körkort. Jag skäms över min livssituation och det gör det ännu svårare att försöka ta sig ut och träffa människor. Jag har varit passiv de senaste 3 åren men har lyckats plugga ihop 90 poäng i Lund men känner inte att Historia eller idé och lärdomshistoria ska leda till något yrke. Förra hösten fick jag en ganska hård depression för att jag inte klarade av en kurs i ekonomisk historia i Lund där man skulle skriva en uppsats och jag fick inte ihop det helt enkelt. Efter möte med psykolog som jag fortfarande träffar så förbättrades min hälsa men det dåligt självförtroendet hänger kvar och hindrar mig.

Jag lyssnar mycket på musik mest rock och hårdrock för att det får mig att må bättre är också vad jag tycker ganska bra på att spela elbas. Mitt andra intresse är sport och mest fotboll också något som ger lite spänning i vardagen. Mitt största intresse är spel och det har varit min passion så länge jag kan minnas. 

Jag har ångest någon gång varje dag och är orolig för att jag inte har kommit längre i livet och vet att det är upp till mig att ändra situationen. Vi lever i en tid med väldigt många möjligheter och det är i de möjligheterna jag har gått vilse och har fastnat. Jag har fantastiska föräldrar som stöttar mig och låter mig ta min tid att hitta min väg det är jag tacksam för. Men jag behöver andra människor ungefär i min ålder som delar mina intresse för Pappa måste lyssna på mig varje dag prata om spel som han inte förstår sig på. Nära vänner behövs som stöd i jobbiga perioder i livet och det känns jobbigt att knappt ha någon.

Det är inlägget blev längre än vad jag tänkt men jag kände att jag ville skriva av mig. Om du har läst igenom hela inlägget tack för att du tar dig tid det uppskattar jag. Det här inlägget skulle ha passat in under lite olika flikar men jag valde ensamhet för det är ett ett av dem. Tack för att jag har fått skriva av mig.

varma hälsningar och tankar till alla andra som har det jobbigt

Saquizin

Anmäl
2015-10-03 18:05 #1 av: KimE

Det är nog ganska få som är 22år som har kommit så mycket längre i livet, de flesta är nog bara halvvägs genom en högskoleutbildning. Prova engagera dig i fotbollsföreningen det borde kunna ge dig en port in i gemenskapen. Har du funderat något på militär grundutbildning 7-10mån med lön, boende och gemenskap.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.