Annons:
Etikettpsykisk-ohälsa
Läst 2209 ggr
Anonym
Anonym
10/8/15, 3:56 PM

Orkar inte leva :(

Hej!

Har varit deprimerad under ca 1 och ett halv till 2 år, alltså jag är deppig mer eller mindre varje dag, jag klistrar på ett fake leende för att andra ska tro att jag mår bra för att jag vill inte vara till besvär av olika själ.

Jag har haft ångest i ca 1 år nu och det är inte heller kul. Tror också jag har social fobi då jag är sjukt blyg osv (Alla symptom på det stämmer in på mig). Jag vågar inte prata med andra om mina känslor för jag vet inte vem jag kan lita på, för jag vill inte att mina föräldrar ska få veta hur jag mår egentligen, för då tar det hus i helvete, då skulle jag aldrig få göra något själv! Jag skulle inte få gå ut med kompisar för dom skulle vara rädd för att jag skulle ta livet av mig, då jag har haft självmordstankar i över 6 månader.

Jag har börjat svälta mig själv och går ner 0,5-1 kg i veckan :/  Har en sjukdom också som heter psoriasis artrit, min kropp värker, den blir trött, jag får sår på kroppen. Jag orkar inte med allt detta :( (Är 13 år)

Jag litar inte på så många människor, det finns två personer på skolan som jag litar på såpass, min ena mentor och en lärare. Jag ser dock inte mentorn så mycket utan ser mest läraren. Han har frågat mig varför jag inte äter och hur jag mår osv. Jag säger ju aldrig sanningen för att jag inte vågar eller vill vara till besvär. Eftersom jag får ångest innan vi ska gå på mat och det så har han erbjudit sig att hämta mat till mig och att jag får sitta någon annanstans och äta, eller att jag sitter med t.ex två lärare i matsalen, vi är ca 100-200 elever samtidigt i matsalen.

Annons:
Nirvana_Ophelia
10/8/15, 4:04 PM
#1

Du måste sluta ljuga och säga sanningen om hur du mår, eftersom ångest och social fobi och annat kan botas. Ljug inte. Ta all hjälp du får.  All hjälp.

Gå till BUP och prata med någon där som kan ge dig råd och styrka, du ska inte behöva ta det här själv. Ta stöd o hjälp av en  kurator, right now.

Gå till BUP.

Valkyrija
10/8/15, 4:09 PM
#2

Usch jag har varit i din situation och vet hur det känns. Min räddning var mina psykologkontaker. Du kan ju alltid vända dig till skolans kurator och skolsköterskan. De har dessutom tystnadsplikt :) Det är jätteviktigt att prata om sina problem. Om det känns lättast att prata med mentorn och läraren så börja där. Huvudsaken är att du lättar på hjärtat. Du kan pma mig också om du vill :) Kram på dig ♡

🌺 - Travhästen söker medisar! - BlommaSajtvärd för Nyhedendom, Stenar, Socialt stöd och Travhästen.
**Medis på Huskatter och Råttor

[Ruffsetuss]
10/8/15, 4:25 PM
#3

Prata med dina föräldrarollen någon annan vuxen om hur du mår , en släkting till mig var i samma situation när hen var i din ålder . Hen pratade med en vuxen o fick hjälp att komma till en ätstörningsklinik där de hjälpte hen . Idag mår hen bra o har flyttat hemifrån .

SannaNolte
10/8/15, 8:11 PM
#4

Säger som de andra , försök ta mod till dig och berätta för dina föräldrar hur det ligger till , eller någon annan samtalskontakt som kan hjälpa dig att få den hjälpen och stödet som du verkligen behöver . ❤️

Medis på Socialt stöd iFokus . ☀️

Nirvana_Ophelia
10/10/15, 9:03 AM
#5

Håller med de andra. Sök hjälp.

[Garntroll]
10/10/15, 12:03 PM
#6

Skolsköterskan eller skolkuratorn borde kunna hjälpa dig. Och de kan inte säga något till dina föräldrar för de ha tystnadsplikt.

Annons:
Anonym
Anonym
11/20/15, 4:29 PM
#7

Hej igen!

För någon vecka sedan fick mentorn reda på hur jag mådde. Var inte alls kul, men nu när jag smält allt som vi pratade om då så känns det mer som en trygghet. Men vågar ändå inte berätta för henne hur det är vissa dagar.

Så har självmordstankarna blivit värre, har verkligen börjat överväga att ta mitt liv, jag orkar inte leva i denna värld mer. Jag ser mig själv varje natt när jag skär halsen av mig och det sprutar blod. Brukar alltid vakna till då :/

-Aida-
11/20/15, 10:28 PM
#8

Depression är inget du ska vara orolig för att inte berätta, det är en mycket farlig sjukdom, jag råder dig att berätta för den du litar på mest om hur de är vissa dagar, hur du mår och känner, det är jätte viktigt.
Man ska inte låta en sjukdom styra ens liv hur som helst, det finns mediciner att få så man kan må bra och få hjälp av kurator eller psykologer, men du måste börja prata om detta för att kunna nå dit.
Det finns ingen anledning att gå och må dåligt varje sekund och dag av ens liv när det finns hjälp att få.

Upp till toppen
Annons: