Annons:
Etikettdepression
Läst 1287 ggr
Emelie-E
1/31/16, 11:38 AM

Jag behöver någon

Jag ger detta ett försök, för jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra snart.. Jag började må psykiskt dåligt som 13 åring. När jag var 16 så rasade alltihop. Skadade mig själv och ville allt annat än att leva. Jag skadade mig själv i nästan ett år innan mitt mående vände. Men grejen är att jag har aldrig någonsin mått 100% bra. Jag har bättre dagar och jag har sämre dagar., men aldrig helt bra. Jag gick till psykolog fram till dess att jag var 22 år. Efter det har jag klarat mig bra. Jag fick en son när jag var 22 och han hjälpte mig mycket. Jag hade någon att bry mig om och det fanns någon som behövde mig. Nu är jag 27 år. Det är många år sedan jag mådde dåligt. Jag har som sagt sämre dagar men det blir inte mer än så. Det vänder alltid. Men inte denna gången.. Jag mår fruktansvärt dåligt just nu. Allt jag vill är att skada mig själv igen (jag låter bli endast för min son). Jag har ingen som riktigt bryr sig och som finns där. Min man jobbar massor och han tycker nog detta är riktigt jobbigt också, vilket gör att jag tvivlar på oss och allt blir bara värre än vad det hade behövt vara. Det känns som att jag ligger på botten och skriker efter hjälp. Jag säger dagligen hur mycket jag behöver min man men det känns som att han bara trampar på mig och går åt andra hållet.. Istället för att finnas där så går han iväg. Detta har lett till att jag nu verkligen behöver någon att prata med. Jag klarar inte av detta själv längre. Jag har inga vänner eller någonting, jag har bara min man och han visar ju klart och tydligt att han inte kan finnas där för mig just nu. Vi stöter bort varandra och jag vill inte detta. Vi måste överleva. Så därför undrar jag. Finns det någon här som skulle vilja prata? Jag skulle verkligen behöva en vän just nu. Skicka gärna PM.

Annons:
OlgaMaria
1/31/16, 11:52 AM
#1

Trots att du mår jobbigt nu, försök någon kväll att verkligen lyssna på din man. Fråga hur han mår, vad han tänker på, vad han tycker är jobbigt i livet. Få honom att prata. Försök visa att du finns där för honom. Om du får honom att connecta med dig är det troligt att han också vill lyssna på dig. Och man brukar må så mycket bättre om man bara kan känna lite närhet och tvåsamhet, att man inte är så ensam. Kanske känner han att du förmedlar - jag mår så dåligt, och du räcker inte till för att få mig att må bättre. Då är det lätt hänt att han drar sig undan istället för att möta dig. Försök skapa en trygg miljö för er att vara nära varandra, för honom att öppna sig för dig också, utan att han behöver känna sig anklagad eller dålig. Kram till dig!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
1/31/16, 12:13 PM
#2

När jag läser det du skriver så måste du verkligen ta tag i ditt mående. Du måste få hjälp. Och jag tror verkligen inte att prata av sig är dåligt, men jag tror du borde ta kontakt med en psykolog igen.

Jag brakade själv ihop som 23 åring. Då hade jag sedan 13 försökt att tränga undan allt. och sedan brakade allt löst. Och jag är rädd att det är det du håller på att göra nu.

Emelie-E
1/31/16, 12:17 PM
#3

Jag försöker prata med honom, men det är så svårt. Jag frågar vad han vill men jag får inga svar. Frågade igår om han ville skiljas, för det är så det känns, men det ville han inte. Han liksom jag vet inte hur vi ska hantera detta.. Han tycker att jag kommer med krav. Men allt jag vill är att han ska prata med mig, vilja umgås och finnas där för mig som han finns för alla andra. Kan inte förstå hur han kan se det som krav.. Detta är ju något som måste funka för ett fungerande förhållande.. Sen jobbar han ruskigt mycket just nu, han är mer på jobbet än hemma och det tycker jag är fruktansvärt jobbigt. För det var inte så här jag ville ha det. Men vi får se. Nu ska han nästan vara ledig en hel vecka (behöver han hoppa in för någon denna veckan så vet jag seriöst inte vad jag tar mig till..) så jag hoppas verkligen att vi tar tillvara på den tiden och kämpar för oss. Jag vill men jag är så osäker på vad han egentligen vill..

Emelie-E
1/31/16, 12:20 PM
#4

#2 Jag är rädd för det samma. Och jag ska söka hjälp om det visar sig att vi inte kommer iväg nu i veckan. Jag vill ge oss en chans att tillsammans klara av detta. Men funkar det inte så har jag inget annat val än att söka hjälp. Är väldigt medveten om det :(

OlgaMaria
1/31/16, 12:37 PM
#5

#3 Han tycker att du kommer med krav. Du kan inte förstå det, säger du, men strunt i det. Försök ta till dig att det är så han upplever det. Det är ju det här du vill - du vill veta vad han känner. Om du inte kan ta till dig av det han säger så kommer kommunikationen dö, vilket den verkar göra. Så, ta till dig att han upplever det som att du kommer med krav. Fundera på det. Jag förstår alla tankar som du kan känna - att det inte några orimliga krav osv, och att han borde inte känna så osv, men strunt i det. Kanske finns det nya sätt för er att möta varandra på? Försök med en ny approach. Nu verkar det som att du har höga förväntningar på ledigheten framöver. Att ni ska prata och lösa saker. Men det vore synd om ni bara krockade med era olika förväntningar och önskemål. Då lär han dra sig undan trots ledigheten och du bli ännu mer ledsen. Hur kan du umgås och prata med honom utan att han upplever att du ställer krav? Det handlar egentligen om att vara osjälvisk. Du vill ju att han ska se till dina behov, men om du istället väljer att försöka se till hans behov kanske ni kan skapa en glädje och närhet mellan er som också får bli till tröst för dig. Försök göra lite roliga grejer kan vara en idé. Han kanske vill kolla på en film eller göra något annat kul. Kan ni få barnvakt och gå på bio eller middag ute?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
1/31/16, 12:44 PM
#6

#4 Får jag undra varför du ska vänta på att han ska kämpa för er? När ska du kämpa för dig är min fråga?

Du har ju under dessa år varit mamma och fru, du har alltså kunnat skjuta upp mycket av ditt mående och tänkt att jag lever för mitt bar och min man.

Men det är ju bara det att det är DU som måste ta tag i dina problem, din relation med din man är faktiskt ett helt separat problem i detta fallet.

Så jag tycker att DU ska nästa vecka börja ta tag i problemen du har med dig själv. Börja med att sök hjälp.

För visst vet jag att man gärna vill säga att man får problem av sin man eller mamma eller vänner. Men det är inte så enkelt. För man mår ju skit i sig själv, och det är en själv som är problemet.

Annons:
Emelie-E
1/31/16, 1:11 PM
#7

Jag vet att allt hänger på mig, tro mig jag vet. Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra.. Jag säger ju att jag ska söka hjälp men det blir svårt att göra det i veckan om vi ska resa iväg.. Och nej, jag har inga höga förväntningar. Jag vill bara få umgås lite med min man ensam. Något vi inte har gjort på flera månader nu. Jag kämpar dagligen med mina tankar och känslor. Jag lastar inte över allt på min man.. Men visst förstår jag att jag måste lyssna på honom också.

OlgaMaria
1/31/16, 2:18 PM
#8

#7 Det kan dock vara helt olika saker vad du tänker och känner och vad han uppfattar att du förmedlar. 

Håller inte riktigt med #6 om att du kan lösa problemet helt i dig själv separerat från dina relationer. Jag är ju också gift och småbarnsmamma, och jag tycker att de där viktigaste relationerna, framför allt till min man, är helt och hållet avgörande för hur jag mår, så därför betonade jag mycket relationen till din man i mina svar. Även om problemet är mer komplext och större än så, så tror jag att det kan finnas så mycket hjälp att hämta om du får en bättre relation till din man nu. 

❤️

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anonym
Anonym
1/31/16, 2:40 PM
#9

#7 nu missuppfattade du, allt står eller faller inte med dig. Men om du inte mår bra så kommer inte kunna uppfatta om andra är glada, du kommer bara se allt i svart och vitt. Vilket lär bli jobbigt för dig. Du behöver inte söka, men kanske börja sondera terrängen. Kanske kolla om din vc kanske har psykolog eller du kanske vill börja med kurator. Eller om du kanske ska uppta det där med psykologen som du hade innan? Bara fundera och söka nummer. Så blir det lättare att sen söka.

Emelie-E
1/31/16, 2:56 PM
#10

#8 Anledningen till att jag inte kunde resa mig upp direkt det började gå neråt var pga min man och hans jobbtider. Jag har svårt för förändringar och att helt plötsligt inte få träffa sin man lika mycket och ofta som innan tog väldigt hårt på mig. Så jag behöver honom och mycket kan lösas bara vi får tid med varandra. Sen tror jag att han är rätt slut också, mycket jobb och en sjuk fru. Så just nu blir allt bara fel. Men jag ska absolut tänka på det du sa. Får hoppas han vill prata med mig bara. #9 Jag vet redan vart jag ska vända mig. Jag minns inte ens namnet på min förra psykolog så jag kommer åka till vårdcentralen så får de hjälpa mig rätt.

Upp till toppen
Annons: