Ångest

Dödsångest

2016-08-18 08:10 #0 av: Azalhea

Ryser bara av att skriva ordet.

Jag har under en period nu haft en väldigt dödsångest, gällande folk i min omgivning och mig. Tankarna poppar upp som "alla kommer dö. Du kommer dö, mamma kommer dö, mormor, vänner, jag, övrig familj".. Tanken är brutal och skrämmer skiten ur mig. Vad kämpar vi för? Jag behöver tips och råd för att få bukt med detta.. Hur ska man tänka? Hur tänker du? Är du rädd?

Jag skulle tex aldrig klara om min mamma gick bort, jag skulle dö inombords.

Så snälla, hjälp mig. Det här tar upp mycket tid för mig. Vet inte hur jag ska förhålla mig till tanken om att det en dag ska vara våran tur.

Fyfan.

Anmäl
2016-08-18 08:26 #1 av: Iskall

Jag har inte direkt någon lösning till ditt problem. Även om det är sant att alla kommer att dö så småning om så är nog det bästa att göra är att inte tänka på det. Döden är nått man inte kan komma undan, även om man gärna skulle vilja göra det ibland, så är ändå det bästa att inte tänka på det. När dessa tankar börja komma, försök att tänka på nått annat, nått roligt.

Anmäl
2016-08-18 08:28 #2 av: Devya

Kanske det vore en idé att prata med någon professionell om det här problemet?

Vi ska definitivt alla dö vid något skede för det är så livet fungerar. Dock ska man inte gå omkring och oroa sig över det så att det hindrar en från att leva fullt ut.

Anmäl
2016-08-18 08:41 #3 av: Aleya

Jag hade så ett tag. Men min egna död har jag aldrig brytt mig om. Den har jag tagit med ro.
Jag fick bort mina tankar då jag behandlade min depression. Döden är inget man kommer undan från. Jag accepterar den och den kommer då den kommer

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-08-18 08:47 #4 av: Sommarek

Ofta när man får ångest är första reaktionen just panik. Man slår det ifrån sig med en gång och är sedan livrädd för att lyfta på mattan och titta på skräpet därunder igen. Du kanske ska prova att göra tvärtom? Kör ner en pinne i getingboet och rota runt lite. Under min KBT gick jag långsamt och metodiskt igenom precis vad som skulle hände om någon jag älskade gick bort. Jag skulle såklart vara helt otröstlig, och för att göra det värre skulle jag, om det var Bättre Hälften som gick bort, få sälja vårt hus, och säkert få bo i min döda mammas gamla lägenhet, och där skulle jag ligga i flera månader och vara ledsen - men efter det skulle jag nog ändå inse att livet gick vidare... Hade jag inte faktiskt vågat ta tag i tanken, så hade jag aldrig kommit till den insikten, utan den var bara ett vagt hot. Men i och med att jag gick igenom den bit för bit och hela tiden ifrågasatte mig själv ("Jaha, du skulle gråta. Och sen då? Är det farligt att gråta?") blev det mer konkret och inte lika skrämmande.

Anmäl
2016-08-20 11:23 #5 av: Alyssa

Jag har aldrig haft dödsångest själv och har ingen erfarenhet men jag tänker så här... Själv är jag inte ett dugg rädd för döden. Jag ser döden som en ny start och ett nytt kapitel. Jag tror på reinkarnation och på att vi följs åt i alla våra liv. Jag kan tänka att du kanske måste acceptera döden och inte vara rädd för den vilket såklart är lättare sagt än gjort men jag drömde en dröm en gång där jag dog. Har drömt det två gånger och processen var så lugn, varm, harmonisk och kärleksfull båda gångerna även om jag dog på ett ganska brutalt sätt. Jag tror du bara måste möta din rädsla. Tänka på den och tänka att visst, jag kommer vara helt otröstlig när mina nära och kära går bort men det är en del av livet och döden är ingenting farligt. Det är ett nytt kapitel och där finns ingen smärta, sorg eller ondska. Jag hoppas det löser sig för dig och försök få professionell hjälp om du känner att det behövs Blomma 

Blomma - Travhästen söker medisar! - Blomma
Sajtvärd för NyhedendomStenarSocialt stöd och Travhästen.
Medis på Huskatter och Råttor

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.