Annons:
Etikettsocial-fobi
Läst 1161 ggr
alice.1235
2016-09-19 19:08

Social fobi

Hej! Jag tror att jag har social fobi och jag har gått runt med det i 2 år, men det har blivit värre det senaste året. Jag har fejkat att jag har varit sjuk när det är redovisningar, kan inte prata i telefon, betala i affärer, om någon ska se en uppgift jag har gjort i skolan börjar jag att rodna o skaka, kan nt prata med nya människor utan att få hjätklappning m.m. På tisdag ska vi redovisa och har redan ångest över detta sen 2 veckor tillbaka! Även fast det är för en liten grupp (5 pers) så gör det inte saken lättare, jag får ändå panik. Jag vill verkligen nt få panik framför en grupp med människor. Jag behöver verkligen hjälp! Jag ser nt kuratorn eller något liknande som att alternativ då jag tycker att det är obehagligt att prata med nya människor. Vet ni vad jag kan göra? Detta har begränsat mig väldigt mycket.

Annons:
fossingen
2016-09-19 19:16
#1

#0 Det låter som klassiskta social fobi/ångest symptom. Har du träffat en läkare? Finns olika behandlingar kbt, medicinering m.m
Är det någon period i livet det började och minns du någon ev orsak? Stress, sjukdomar, någon händelse?


Zolah
2016-09-19 19:18
#2

Detta kommer nog låta precis tvärtom från vad du skulle vilja få som råd, men att prata med någon professionell så du kan få hjälp att förstå dina känslor skulle nog vara jätte bra.

Jag har själv varit i sitsen, kunde inte ens köpa saker för att jag fick darrningar bara av att betala till kassörskan. Men med rätt hjälp, rätt kompisar, så gick det bättre med tiden. Jag är fortfarande inte världsbäst MEN jag klarar av ack så mycket mer jämfört med då.

saker du kan göra själv är väl att försöka prata med läraren och förklara varför det är så jobbigt ( i min erfarenhet så brukar det bli att dom tror man bara vill slippa redovisningen för man är lat tyvärr ) .

Sedan öva på att klara av och stå ut med vissa situationer lite på dina egna vilkor, man kan som inte bli bättre förens man övar på det jobbiga. Babysteg är allt som behövs :)

hannaahlgren
2016-09-19 19:28
#3

Har varit i samma sits, kanske inte såpass grovt att jag har svårt för att betala i affärer men prata i telefon, redovisningar, nya människor osv. Jag gick först hos psykolog men dom tog det inte seriöst och fokuserade på fel saker så slutade med det och bestämde mig istället för att ta tag i det på egen hand. Det blev helt enkelt bara att utsätta sig för alla dessa saker dagligen och bara tvinga sig själv igenom det, självklart är detta det minst tänkbara man kan göra i en sån situation och det känns hur läskigt som helst och man tror inte heller att det ska göra någon skillnad. 

Man får inte tro att saker och ting kommer förändras över natt eller bara på ett par veckor, för mig har det nog tagit hela 2016 för att utvecklas så jag själv märker skillnad i mitt beteende.  Jag har fortfarande svårt för telefonsamtal, iallafall när jag ska ringa till okända, att svara på okända personers samtal är inga problem längre. Att träffa nya människor är fortfarande jobbigt men absolut inte i samma grad som tidigare, nu kan jag faktiskt prata med dom redan från första anblick. Samt tro det eller ej, jag undervisar (som vikarie) _högstadieelever_ helt utan problem! 

Om jag kan så kan du. Heja dig!!

Djur är vänner, inte mat

Schhh
2016-09-25 00:17
#4

Jag hade samma problem som dig och än idag har jag svårt att söka hjälp. Det låter dock onekligen som att du behöver någon form av hjälp för att "komma ur den onda cirkeln". Här är alternativ som jag tycker du ska överväga:

  • Kontakta kurator/psykolog via telefon. Det finns olika hjälplinjer, men dessa är främst för engångskontakter och därför kan det vara en bra idé att boka tid hos exempelvis ungdomsmottagning och då uttryckligen be om telefonsamtal. Att slippa träffas öga mot öga kan kännas lättare.
  • Om du vågar dig på att träffa någon kan ett alternativ vara att ta med ett skrivet brev eller dylikt där du förklarar sånt som inte går att få ur sig muntligt.
  • Har du någon kompis eller anhörig som vet om dina problem? Det kan vara bra att berätta för utvalda personer. Är det svårt öga mot öga finns ju t.ex. sms.
  • Maila skolkuratorn (e-post brukar finnas på hemsidan) och skriv om ditt problem, kanske kan ni höras lite över e-post innan ni träffas?
  • Det finns också webbaserad terapi om du verkligen inte fixar att träffa någon. 

Är det något av dessa alternativ som låter okej eller åtminstone mindre läskigt? Jag har varit i din sits och vet att det kan kännas omöjligt. Om du vill snacka vidare kan du alltid höra av dig till mig via PM.

Jag vill understryka att det är väldigt bra att du startat denna tråd. Det visar att du vågar överväga de alternativ som finns, att du vill ändra på något!

Upp till toppen
Annons: